När jag hade krokat lite mer än en och en halv vante var jag tvungen att se sanningen i vitögat; det ljusblå Eskimo kommer inte att räcka!
Ändå är de färdiga?! Jag är med i en grupp på Facebook där man kan sända ut ett nödrop efter mycket små mängder garn för att avsluta påbörjat projekt. Så en vänlig människa skickade mig en dutt garn, hoppas att jag snart kan hjälpa någon annan! Eller kanske till och med den som hjälpte mig! En meter garn heter gruppen. Det mörkblå räckte ganska precis, av det ljusblå blev det till och med en liten rest:
Så har jag stickat det mesta på dotterns nya strumpor.
Garnet är Boots från Schoppel Wolle, ull, bomull och nylon. Bra garn men inte något speciellt med sockorna, bara rakt på sak.
Kom på att jag inte har någon riktig sjal av mitt eget påhitt, Singoalla, bara en liten testsjal som knappt går runt halsen. Och så vill jag ha en STOOOR sjal som går nedom baken!
Så den här gången ska jag inte sluta sticka bara för att garnet tar slut...eller ja, det kanske jag måste då men jag har mycket. Det är Drops Delight och härstammar från ett gammalt halsduksprojekt som definitvt kom av sig. Halsduken hade blivit vacker men den blivande ägaren tyckte att det verkade som den skulle komma att klia...
Vilsam stickning, om jag får tycka något. Ett mönstervarv, ett avigt och två räta som nästan går av sig självt. Perfekt för TV-soffan eller bilåkning.
Vi åkte igenom Alingsås idag och tänk att vi råkade parkera precis vid denna affär.
Härlig affär men jag köpte ingenting!