Koltrasten sjunger mjukt och vakert men med en ovanligt frågande ton, tycker jag. Alla slingor slutar med en uppåtgående, lite lam ton. Hoppas att den snart känner mer tillförsikt.
Själv har jag slingrat som en orm framför spegeln i vilda försök att ta kort på mig själv i min nya sjal, Fan shawl:
Såhär kommer jag inte bära den mer än fem sekunder. Flikarna trillar ned från mina axlar för jag viftar för mycket med händerna.
Antar jag. Såhär, typ:
Man kan ju alltid zooma lite...
Till slut gav jag upp och tog en balkongbild:
Sjalen är mjuk och ljuvlig och kommer bli perfekt när man en ljummen sommarkväll vandrar bort på pubafton en liten bit från stugan. (Krypavstånd hem, som krögarfrun uttryckte sig! :-D )
Vår lilla lägenhet är nu belamrad med med små och stora krukor med späda plantor, just de här ska blir lupiner.
Vi kämpade på med lupiner på gamla tomten och det är väl en tradition som tål att fortsättas. Vi lämnar dock inte enda lupin efter oss...för det mesta var det sniglarna som åt upp dem, ett år kom det en flock får och mumsade i sig en enda blomman och knoppen det året.
