Idag stiger dimman upp bland kullar och träd och vips ser man riksväven igen:
Fast det syns inte så bra på min bild.Det är inte in bland träden jag menar utan mer borta vid horisonten... Men Elisabet Hasselberg Olsson visste minsann hur man skapar en bild av ett landskap som finns precis överallt! Tror jag, jag har i alla fall känt igen den på många ställen i vårt avlånga land.
Jag har ändrat mig lite beträffande vad jag ska ha som möteshandarbete på jobbet. Jag ska virka mormorsrutor! Inte min bästa gren, kanske, men vad gör man inte för ett gott ändamål!
Läste om detta hos Sarah med bloggen De Otaliga projekten som i sin tur länkade till Mitt engagemang med filtprojektet. Kanske är det rätt läge för mig med mormorsrutor, vi får helt enkelt se! Den första blir nog klar idag!
