Söndagen den 4 oktober KANELBULLENS DAG

Hurra!
Jag har fått min utmaning och det känns superduper spännande och kul! Jag ska koreografera! Det känns utmanande och lagom och alldeles... alldeles underbart! (...som Askungen säger!)
Så här skriver Lisa:

Din utmaning blir att KOREOGRAFERA!
Så en sockstickerska som räknar maskor på en kofta på Lindex, för att
sedan gå hem och provsticka koftans bladmönster… Snacka om att utmana
sig själv! Så hur utmanar jag dig, efter en sådan bedrift? Jag tänker
så här: Bladmönstret bevisar att du behärskar spets, och sättet du tar
dig an detta att kopiera ett mönster säger att du behärskar många av
stickningens riktningar och sätt… Ändå väljer du att sticka ännu fler
sockor? Ja, jag har ju förstått att ni sockstickerskor är lite av ett
eget släkte. Så jag väljer att utmana dig ordentligt! Jag vill att du
designar en egen stickning! Kanske ett eget sockmönster? Men hur stort
eller litet projektet i ditt mönster ska vara bestämmer du förstås
själv! Lycka till!

Så nu surrar det ordentligt i huvudet... spets, mönster, färger...
Familjen kan glömma nybakade kanelbullar, fast jag ska i alla fall göra mer äpplemos! Det blev en del i går, kokade i kastrull men då måste man ju skala och kärna ur och även om sonen hjälpte till blev det rätt ansträngande.
(Det är ljusgult och lite genomskinligt och smakar friskt fast på bilden ser det ut som äcklig sörja. Ändå är detta den bästa bilden; hur bär sig matfotografer åt?)
Idag ska det bli andra bullar av (haha!) så nu är Boschen framplockad och passertillsatsen monterad! Har inte hittat tratten än men den ska finnas någonstans!
Vilrumssockorna är klara:
Spets OCH flera färger? Strukturstickning? Fibonacchi? Flätor av aldrig tidigare skådat slag? Hm, hm, hm....

Lördagen den 3 oktober

Nu har jag klickat omkring lite grand och sett vilka utmaningar andra fått... Jag anmälde mig sent så jag får vänta men är ligger i startgroparna mot.... hm, garnaffären kan väl inte vara fel? :-)

I torsdag satt jag och väntade på min son som spelar i orkester. Som en dålig mamma satt jag med öronproppar och lyssnade på en hörbok (och inte alls musiken!) och stickade. Det är intressant att se hur både unga och gamla blir fascinerade. Många tittar med ohöljt intresse och en mamma kom fram och så alldeles glad ut; så fint du stickar, så fint det blir tills jag blev generad och visade vilka riktigt fina stickor jag har!^^

Jag slår vad om att hon gick hem och letade upp stickor och garn! I alla fall vill jag tro det, för då har jag spridit lite glädje i världen! :-)

Måndagen den 28 september

Som synes har jag fler strängar på min lyra än att kunna sticka sockor; jag kan fläta runda lädersnoddar också! Haha!
I somras var sonen och jag på Varbergs fästning och tittade på Bockstensmannen och en gummigubbe som var Ötzi och allt möjligt annat, men mest glad blev jag när vi på vägen ut tittade in i vakttornet och fick banka mynt, skriva med riktig bläckpenna och fläta snoddar.
Min snodd sitter fast i en liten mojäng som jag köpte på Panduro som gör att det går att fästa den i mobilen. Ökar chansen rejält att hitta lilla svarta mobilen i svarta väskan! :-)
Arbetet med sockan går framåt så sakteliga, har haft en del annat att greja med under helgen. Tycker att det blev bra att bokstäverna hamnade så precis mellan det vinröda och blå fältet, ser ut som en tanke men var en slump, så som det är med självrandande garn.
Nu är jag i alla fall nöjd, tycker att strukturen på sockan känns bra och har fått till hälen bra också!
Ibland när jag sitter och gottar mig åt allt vackert och svårt som tillverkas och visas i olika stickbloggar tycker jag att mina egna projekt känns lite futtiga. Men för mig handlar det så mycket om att må bra, varva ned, känna att jag gör något jag tycker om, garnet mellan fingrarna, den färdiga produkten i min hand...eller på min fot...och om det inte blir så märkvärdigt så är det i alla fall mitt!

Fredagen den 25 september

I går tyckte jag att jag behövde lite uppmuntran och gick in på Deisys och köte garn till lite mysigare vilrumssockar. Det fick bli ett nystan Fame fast jag har i efterhand bestämt mig för att köpa ett annat garn också, med Aloe vera i.
Idag är jag förkyld och hemma så jag har stickat lite grand...
Är rätt så nöjd med bokstäverna men lysrörsljuset gör inte färgerna i själva sockan rättvisa.

Söndagen den 20 september

Har hunnit sticka ganska mycket i helgen. Suttit i baksätet på väg både till och från Örby och stickat fast jag egentligen tror att det skulle kunna gå illa vid en häftig inbromsning. Men maken kör ju lugnt och fint! ;-)
Jag är både nöjd och onöjd med sockarna. Dels känns de lite hårda; kanske inte grejen om man är trött och ledsen? Och så tycker jag att bokstäverna på hälen blev fina men jag hade tänkt mig färgväxling så att släktskapet med muddarna blev tydligare...
Jaja, jag går väl på i ullstrumporna (Höhö!) och stickar den andra socken och så kan jag ha dem själv och sticka lite ljuvare saker till vilrummet! Dottern kommer i kväll med försenat tåg från Stockholm så det finns lite sticktid i kväll också!

Lördagen den 19 september

Från tån och upp, blev det. Stickar i vitt garn som jag köpte i Gol i Norge för länge sedan. Inte särskilt insmickrande och lite trögstickat, men det blir rejäla sockor som kommer värma gott på trötta fötter! Kanske lite pansaraktigt?