I somras fick vi ovälkommet besök, granbarkborre.
För en vecka sedan välkommet besök av skogsmannen från skogsbolaget. Han tvekade inte, han rev av plåstret, granarna ska bort. Vi har inte någon storskog, drygt en hektar men vi tycker om den. Vår stilla pelarsal, vår gröna fond, vår egen lille skog med kantareller i. Nu ska den bort.
Men.
Vi är inte så lagda åt det sentimentala. Här kommer några tankar
1) Våra träd är inte den sort som duger till gammelskog. Fäller vi den inte kommer den bli fortsatt bli angripen av ditt och datt och resten blåser ned. Det är produktionsskogsträd, de planteras, de växer och de ska skördas.
Idag har maken och jag varit på utflykt till en gammelskog och tagit med en kotte med "rektiga" granfrön! Vi ska göra en pytteliten grandunge med lokala granar.
2) Det blir ljusare på tomten, kvällssol på uteplatsen, mer lättodlat på sikt.
3) När Gudrun fällt en massa skog för många år sedan så jag att jag ville köpa en bit granskog, fälla granarna och låta det bli lövskog...och nu blir det så.
4) En bit från vårt hus har det legat ett torp, Sågartorpet. Runt Sågartorpet ligger rester av en stenmur . Området mellan vår stuga och muren ska vi kosta på lite extra. Fräsa bort stubbar, köpa lite större träd och och en Antoniahäck.
Så det går alltid att hitta guldkanterna!
