Inställt!

Maken skulle resa till Portugal i morgon och jag skulle städat balkongen. Makens resa är inställd och jag tänker mig att det troligen är bortkastad möda eftersom det finns en vulkan vars aska så sakta singlar ned....
Nu har jag fler stickningar på gång än jag vågar tänka på och det går inget vidare med någon av dem... :-)
I går strosade jag förbi Panduro för jag tänkte att OM de hade mitt väsktyg där så kunde jag börja på den också, utöver att jag vankar som en äggsjuk höna och väntar på min slända (saknar jag självbevarelsedrift TOTALT?!)
Lyckligtvis så hade de en massa vackra tyger som jag inte tyckte passade till min tänkta väska (phu!) men de har ju alltid stickmarkördelar och dessutom garn som jag inte tänker erkänna att jag köpte... (Marks och Kattens Eco Bomull, benvitt... och lite, lite kardad ull...)
:-)

Måndagen den 30 november, Nu går det som en dans!

Ja, inte utmaningen, den står i sin påse bakom datorn och hånar mig lite vänligt...Påsen är vacker, medtagen från Japan en gång av min make!

Men den rosa hjälmen! När man kommit en bit så både syns och känns minskningarna så tydligt att jag behöver inte markera och då bytte jag till den uppknäppbara sorten att ha kring maskan mellan ökningarna. Känner mig både listig och nöjd! :-)
Men titta här! Så går det när man är kaxig och vrider på sin novemberkaktus! Två avtrillade knoppar, minsann!
Men den blommar ju härligt generöst ändå, inget kalas utan kras, kanske?!

Måndagen den 30 november; Hur svårt kan det vara?!

Jag är i förnekelsestadiet men faktum är att jag har lite svårt att ta itu med utmaningen och påbörjade därför en bebismössa, en slätstickad hjälm som i princip är kul att göra. Ursprunget stickar man fram-och-tillbaka men eftersom jag inte gillar att sy har jag gjort om den så att jag kan sticka runt, runt. Den blev såhär:
Jag gjorde I-cord-snoddar, det hade troligen gått fortare att göra dem en och en men det var lite kul att göra båda samtidigt.
Sedan var det dax för utmaningen men så kom jag att tänka på att den går ju inte att sticka på på spårvagnen och så ska jag till mamma igen så det var nog bäst att jag påbörjade ett nytt varannan-för annan-projekt; en rosa hjälm. (Höhö! Tala om att snacka omkull sig själv! Lättlurad!)
Mönstret är sådant att man i princip stickar 14 maskor, minskar 2, stickar 15 maskor, ökar 2, stickar 10 maskor, minskar 2 och så likadant fast tvärtom... och det gick bra på första hjälmen men på hjälm nr två blev det omöjligt; 15 maskor blev 16, 10 blev 9 och mina försök att rätta till efterhand gjorde enbart att 14 blev 13 och så vidare...
Äntligen en anledning att skaffa sig lite stick-bling-bling!
Panduro liggar bara lite off-road på vägen hem (i alla fall om jag sedan tar bussen!) så jag gick och köpte material till stickmarkörer, fem silvriga och 8 guldiga.
Den rosa hjälmen kommer nu bli tillverkad med stor precision och jag tycker att den ser ut som en sådan sak en magdanskerska kunde haft om höfterna att pingla med medan dottern tycker att den ser piercad ut (man har väl lite olika referensramar och jag finner det svårast att förstå var jag får min ifrån...):
Och här satt jag och drömde om att sticka skira, ljuva, komplicerade sjalar...Haha! En liten knäpp på näsan från stickgudarna, kanske! :-)
Eller ett tips om att det är hög tid att börja sticka utmaningsvanten...
Si,si, mañana!