Nähä, det här blev jag inte nöjd med

 För kanske 4 år sedan fick jag syn den perfekta vanten, stick-kit hos Tant Kofta, Vårtecken vantar av Born to knit

Ojojoj, så fina och när jag såg att de fanns med blå bakgrund...japp, jag slog till!

Och på den smickrande bild jag tagit ser ju allt bra ut. 

Men nej.

Jag har stickat både för hårt och för löst, tummarna är som små tunnor och de är dessutom skeva.

Avmaskningen i toppen är också skev.

Och sedan hade jag fått för mig att de skulle gå att tova lite lätt men efter ivrigt gnuggande med såpa ser de mest lite tufsiga ut.

Meeen, de kommer säkert värma bra och när jag känner den goa ullvärmen kommer jag nog förlåta dem!

Och så har ju lite garnrester i en korg, läckra som karameller. Får se vad jag hittar på med dem?

Utflykt hemma

 Jag har bott i Göteborg i mer än 40 år. Jag har åkt Paddan en gång, Operan en gång, Feskekörkan en gång.

En gång var jag inne i Skansen Lejonet, mäktigt och intressant, men inte en endast gång har jag varit uppe vid Skansen Kronan, trots att jag arbetat i närheten i mer än 20 år, förrän nu...

178 trappsteg upp från Haga.

Makalös utsikt och kanoner.

Våffelcafé son vi inte provade på, kanske nästa gång

Serpentinväg ned, på andra sidan.

Väl värt mödan, check på den!

Pärlstickning

 I somras skulle jag på bröllop och ville ha en tjusig sjal. Som passade till klänningen. Så jag stickade en enkel poncho som jag avslutade med spets. Med pärlor. 

Det var lite pilligt men roligt. 

Det var galet varmt och jag hade inte pochon på en enda sekund!

Bröllopet hölls på Schenströmska herrgården och det var en brorson som gifte sig. Alltsammans så trevligt, vackert, rörande och varmt i hjärtat❤

Amaryllisar

 Jag har inte köpt en enda amaryllis i år, bara återanvänt gamla lökar. Det blir lite överraskningar för jag märker inte upp lökarna och jag mindes inte att jag hade 7 vita, dubbla?  De kom först, den enda röda slog ut häromdagen och en har ännu inte visat färg.

Fuskolle

 Så sa man på 70-talet, verkar heta något annat nu. Halskrage...?

Stickade en "storväst", poncho enligt beskrivningen och fick garn över.

Kanske inte kommer använda dem tillsammans, men förbluffande effektiv för att hålla värmen i jackan!

Covid-19

Lååångt inlägg om covid, post-covid, kolesterol, statiner och andra tråkigheter:

 Hösten 21 blev jag förkyld.

Maken gav sig ut på stan och fick till slut tag på Covid-test men det visade negativt.

Såååå....kraftig förkylning.

Nu vet ju alla att de där testen inte var så tillförlitliga, men det var inte så självklart, då.

Senare fick jag diverse små hälsoproblem men med 60-årsdagen i sikte tänkte jag att det kanske var så det skulle vara.

Domningar i ben och armar, hård och snabb puls, andfådd för minsta lilla, otroligt glömsk, krånglig mage och trött.

Försökte promenera raskt  för att bättra på flåset men sökte till slut läkare för hjärtklappningen. Fick faderligt bemötande, lite latin (för att tysta mig, tror jag, fast just den grejen funkar inte på den här tanten!) och betablockerare.

Kände mig gammal. Pillren hjälpte inte. Sökte igen och fick denna gång remiss till hjärtspecialist. 

Denna,  något trulige person, undersökte mitt hjärta noga och hittade inget fel på the old ticker. Lättnad.

Dessutom fick jag av honom tre goda saker

1) Förklaringen till mitt hastiga åldrande, nämligen post-covid. Samtlig "ålderstecken"  skulle avta och troligen vara borta i maj! (Så blev det också, hurra!)

2) Bättre betablockerare, som hjälpte på allvar tills jag kunde fasa ut dem.

3) Besked om för högt kolesterol. Ja, det var ju inte kul att få, men bra så till vida att jag omedelbart bestämde mig för att fasa ut medicinen jag fick för genom att ändra min kost (maken hakade på) och röra mig mer.

Nu har jag halverat dosen, som läkaren trodde skulle höjas, två gånger och hoppas kunna sluta till våren. Utan stor saknad har jag slutat med vissa saker och ökat på annat. Det är kul att vara en enveten sort men det bästa är att både maken och jag mår väldigt bra av koständringarna! 

Och nu ser jag fram emot 61-årsdagen, betydligt piggare än för ett år sedan!

Sockor, förstås

 Många sockor blir det, men de här har olika element sm jag gillar. Förutom att de är stickade från tån, båda samtidigt med magic loop.

1) Resår under hålfoten

2) Hälkappa (har kostat lite möda att hitta min variant av det från tån)

3) Förstärkt häl med lyft maska vart fjärde varv

4) Hög häl

5) Sydd avmaskning eller "tubular bind off" vilket är trixigt om man ångrar sig men blir väldigt snyggt, tycker jag!

Garnet är Opal, minns inte om det är 6-trådigt men ungefär som Fabel. Färgen heter Energy, tror jag. Stickor 2,5 eller 3 fast jag kör alltid med tunnare, så 2 utom de sista varven innan avmaskning då jag hade 2,5. (58 maskor runt foten.)

Avslutningsceremoni

 Sonen är klar! Eller...klar och klar, nu får han fortsätta på egen hand, i alla fall!

5,5 års studier till ända.

Och jag har samma klänning som på studenten, jag köper inte ofta nytt!

Avslutningsceremonon hölls i pampiga samlingssalen i Göteborgs universitets huvudbyggnad från 1907. Till och med nödutgångar  är vackert utförmade...

En fin resa

 När dottern var i körkortsålder var hon inte motiverad men nu, 10 år senare var det dags. 

Och jag är glad och stolt att ha fått sitta bredvid, från enkla, lite ängslga rundor på parkeringsplats till snabba filbyten i rusningstrafik. I mörker och regn snurrade vi onkring  i Mölndal, längs Danska vägen, i Gårda och runt Scandinavium och nu har hon körkort! 

I november körde hon upp och jag inser att jag saknar stunderna i bilen...😊

Vantar och nystart med avslut

Det har varit ovanligt många påbörjade projekt men betydligt färre avslutade  den sista tiden.

I handarbetskorgen ligger många roliga och fina saker och min tanke är nu att avsluta fler än jag påbörjar. 

Först ut är samiskinspirerade vantar, ett stick-kit jag köpte från Stoorstålka någon sömnlös natt under coronans tid.

Garnet heter Siessa och jag har gjort mina vantar lite extra långa.

De blir bra idag, lite snö på marken och så hör jag vinden ryta därute i mörkret.

Sedan ska jag avsluta två par sockor, ett par blommiga vantar och en tunn scarf. Vilken rikedom!

Utflykt

Lite sydost om Göteborg ligger Lindome och i Lindome byggdes 1830 ett spinneri. Detta ersattes 1907 av ett nytt spinneri, bättre byggnad, bättre villkor för de som arbetade där. 1968 lades verksamheten ned och nu finns där affärer, gallerier och restaurang.

Sånärsompå garnaffären var jag inte så begeistrad men jag faller alltid pladask för gamla fabriksmiljöer!

 

Tebax...kanske?

 Blogglusten försvann, glimtade till, försvann igen. Nu har jag tröttnat på facebook och intagram och längtar lite efter dagbokskaraktären här...

Dessutom kan jag lägga ut allt jag stickar här, lite som ett arkiv.

Jag har förstås gjort en massa under sommaren och hösten men nu blir det årets  första projekt.

En närstående har frusna fingrar. Ullvantar hjälper inte de värsta dagarna så då inköptes elektriska handvärmare som laddas med USB-sladden. Tyvärr går de inte in i vanliga vantar.

Sååå...

Utan att tänka färdigt först började jag med mudden och avsåg att dubbelsticka själva vantpåsen grå på utsidan med blått foder... men...Lima (det gråa) och det blå (kambgarn) var (som jag visste) olika tjocka så jag byggde om idéen.

Jag stickade fodret först och sedan ytterpåsen lite större. När det var klart tovade jag yttervanten så att den ska stå emot vind och regn.