Naturfotografen slår till igen!

Till  slut kom vi iväg till Vänga mosse, norr om Fristad, norr om Borås.
Där var fint och om man vill vandra på mossen ska man åka till parkeringsplatsen vid kyrkan, inte till den vid 42:an.
Att promenera på en mosse kanske inte låter så spännande men det är härligt! Luften känns liksom hög, det är friskt, luktar underbart och så finns så mycket saker att se som man inte ser till vardags!
Fin "allé" in i mossen:
 
Vi såg en trana:

(Jodå, jag svär att den var där! Jag tycker att den syns lite grand, flappande med vingarna i trädkanten (dumma gås!) nästan mitt i bilden...?!)
En ödla:

Hjortron (det är det väl?):

Fin bro:

En spång som inte var klar:

En vilplats för gök:
 
En orre som satt still. (Eller är det en tjäder?):

Och en massa andra saker.

Sedan åkte vi till Mölnarps kvarn (ja, först besökte vi Vänga kvarn, men där var proppfullt med bilar så vi vände!)

Mer fågelfoto, kanske en strömstare, vem kan säga emot mästerfotografen? (Denna var inte i trä, som orren!):
 
Även här tog vi en promenad och såg en hällkista, Konungagraven, kallad:
 
Vi hittade också, med viss möda, en offerkälla:
 

 Jag offrade, i brist på mynt, ett litet koppelsmycke i form av ett hundben som av outgrundlig anledning fanns i min horrible handbag:


Tack för alla snälla kommentarer om mitt spinnande. Jag vill bli bättre och blir det förstås hela tiden som jag övar. För drygt två år sedan kunde jag inte alls. OM man går och drömmer om att kunna spinna så är det bara en sak som gäller...Sätt igång! Hitta någon som kan visa, låna en slända och börja öva!

Wienernougatglass

När jag spunnit lammullen tyckte jag det var såpass lite att det skulle bli väldigt lite om jag gjorde det tvåtrådigt. Så jag letade upp den ljusaste ullen jag har i mina tvättade lager och så spann jag en till lika lång  tråd som  lammullen.

 På bilden tvinnar jag direkt från härveln, himla snitsigt, faktiskt! (Tillägg: Nja, vid närmare eftertanke var det bara halvsnitsigt. Trådarna var aningens olika spända på härveln vilket gav små knixar på garnet. Inte så farligt men för större mängder tråd blir det nog riktigt dumt!)

Tillsammans blev de som smält wienernougatglass!
144 m finfint garn som ska bli till en skrytscarf!

Utflyktsväder?

Nja, samma sort som i onsdags, i så fall. Gråa moln och de där vindpustarna som förvarnar om regn. (Jag har gått kursen Moln och väder, 5 p på universitetet!)
(Nä, jag skojar inte, det är alldeles sant!)
(Ja, jag kan spå väder: Man ställer sig med armarna uppåt så att de bildar ett hyfsat brett  V och så snurrar man så att V-et bildar en tratt. Sedan betraktar man himlen i tratten och så ser man vilket väder det är! Enkelt, eller hur?! :-)

I ett fall kan jag spå vilket väder det kommer att bli och det är i fall himlen är blå med tunna, vita streck med uppåtböjda ändar (cirrus uncinus).

Då kan man tillkännage att det är lika bra att förbereda sig på regn om 12-14 timmar!)
(Jo, och så om det brölregnar ur låga nimbostratusmoln, då kan man meddela att det antagligen regnat ur sig om sådär fyra timmar...tror jag att det var...) :-D

Jag myser vidare med mina handarbeten, lycklig och lugn. När jag fick ullkammarna av finaste kollegorna medföljde lammull och nu har jag till slut kammat den och spinner den:
 
Det är som att spinna ett moln, ett härligt fluffigt finvädersmoln (cumulus, då!)

När det gäller hålkruset så har jag kommit en bit påväg, ganska precis halvvägs, tror jag:

Sedan hittade jag mina påskpyntstottar, som jag kammade ihop i ren kam-glädje:

Av dem ska jag spinna färgglada trådar att snitsla min JOGGINGRUNDA med. (Japp, Cecilia=nybliven stughurtbulle med en runda i benen!) Banan är snitslad med orangea plastband men de syns knappt, har nog hängt där ett tag.
Och DÄR kom regnet, nu startar jag en brasa!

Vidare, vidare!

Nu har jag stickat tredje testrutan:
 
Den har lite olika stora romber och så har jag experimenterat med räta maskor på avigan. Det har varit skojigt men jag tror att favoriten är den första, ändå.

Så har jag spunnit färdig den lila ullen:

160 g, 360 meter tvåtrådigt, lent och fluffigt. Lite retar jag mig på att grannfrun kom in i trädgården och pratade när jag höll på med det sista och det känns som det saknas en liten snutt. Jag tror inte att hon tog den utan mer att jag blev distraherad och att det lilla nystanet rullade iväg och gömde sig....eller skarvade jag i det utan att tänka? Men det var trevligt med en pratstund också, så det må vara hänt!

Så har jag fått en idé till en mössa i hemspunnet med hålkrus-kant: Det är de två gråa garnen i förgrunden som ska bli till det och bakom dem syns den pågående sockstickningen.

Snart ska jag ta itu med min sjal, men imorgon hoppas jag på utflykt. Vi hade till och med packat i onsdags när det började regna, hoppas på bättre tur imorgon!

Myggnatt!

I natt kläcks årets generation mygg här vid Öresjön!

 Jag har aldrig sett något liknande!

 Hela strandkanten surrade och krälade och innerst inne längtade jag tillbaka till barndomens präktiga DDT-preparat.

Nu är de här, det får väl ses som ett sommartecken? Myggorna, som svalorna tar! :-)

Uppdämt behov

Jag handarbetar fortfarande som en galning, hade raggsocksstickning med i sängen i går kväll men det är klurigt att ligga och sticka så jag fick ge mig.
Men jag har hunnit en del ändå!
Tofflorna är färdigstickade, det blev ganska snyggt med det vita så nu återstår bara att se hur de tovar sig, de där olika garnen.

Samo palett är det färglada och det vita tror jag är Fritidsgarn. kanske.
Så har jag använt mer av det som kanske är Fritidsgarn och stickat två provlappar ur boken Sticka flerfärgsstickning med lyfta maskor som jag fick på min födelsedag. Den första är blockad:

Den andra ska jag snart maska av och så har jag en egen idé för en tredje provlapp.

Jag ska tova provlapparna så blir det till koppunderlägg. Jag har inga tjusiga bordsytor som inte tål vatten men det blir mindre slamrigt med ett underlägg och det är ju alltid trevligt!

Så har jag spunnit lite mer av egenkammad ull och eftersom jag är så rolös rullade jag av det jag hade och tvinnade det med Navajoteknik. Måste säga att jag gillar det.

Garnet blir liksom...garnigt...? :-)
När så  min enda spole blev tom satte jag genast igång att spinna mitt lila topsband, det jag fick av Ulrika förra sommaren.

Jag har verkligen tur med vädret för nu är det bra väder ute att vara inne i, som man säger!
Jodå, vi äter och så också...

Jag chansar väl...

För två år sedan stickade jag mig ett par tovade tofflor i Inca wool. Jag skrev ned precis hur jag gjorde så att jag skulle kunna göra ett till par. Och jag har trivts med mina tofflor, fast nu har jag slängt dem, det blir inte samma komfort när det är stora hål i botten. Kanske man skulle sticka dem ÄNDÅ större, tova hårdare?

ALLT detta  jag tänkte på i våras när jag fick syn på Inca wool i affären.

Fast så låg det ett annat tjockt garn bredvid och det var så fina färger så... jag chansar väl!
När jag lade upp insåg jag att det nog inte gick att lägga upp lika många maskor som förra gången så...jag chansar väl!
Om garnet räckte lite knappt förra gången så kan jag säga att det blev värre den här gången:
 
Nu har jag flera möjligheter:
1) Jag repar upp och stickar tofflorna mindre, tovar mindre hårt (tråkig lösning...)
2) Jag köper ett nystan till (redigast, antagligen den klokaste lösningen!)
3) Jag hör mig för om någon annan sitter på en överbliven meter av rätt garn (tålamodsprövande lösning...)
4)...eller så chansar jag, med ett HELT annat garn? (dummaste lösningen!)

 
Ja, DET gör jag, jag chansar! Visst är jag en stickningens Daredevil? :-D

Undrar om jag kommer ångra mig? :-)


Mina Riesenkolamuddar är färdiga. Svala, lätta i värme, förhoppningsvis varma och mysiga i kyla!

Hälften alpacka, hälften fårull, de kommer kanske inte vara helt slitstarka för det är löst spunnet, men de känns lyxiga and I'm worth it! :-)

Ledighetspanik!

NU kan jag, MÅSTE jag göra allt det jag drömt om de senaste oxveckorna! Det ringer i öronen och jag hoppar fram och tillbaka och stickar, kammar, ordnar, spinner...
Nej, det är inte synd om mig men jag känner så väl igen det, varje gång jag blir ledig blir jag lite för ivrig och startar upp en massa, jag lugnar nog ned mig om en dag eller två...
Jag har i alla fall stickar färdigt sockarna:

Det blev väl bra gladsockar?
När jag packade för att åka till stugan hittade jag ett självgjort nystan, det är ull från Anns får och alpacka från Åsas alpackor och garnet ser ut som Riesenkola, som jag tycker så mycket om. Det får bli handledsvärmare med rutmönster på ovansidan och resår på insidan:


Så har jag kammat och spunnit, som sagt:
 












Det är ull från Anns får igen och när jag var där gjorde hon en sådan fin karta med en liten lock från varje får jag köpte ull av så jag skulle komma ihåg....men när jag gjorde iordning stugan för visning så attackstädade jag och lyckade slarva bort lappen... men härlig ull är det. Långa fina fibrer som lätt lägger sig tillrätta!
Tidigare i våras sydde jag den här:

Det är inte ett misslyckat försök att sy en röd handske, det är något jag använt idag... Vad kan det vara? :-)
(Jag brukar gilla nya blogger men idag trasslar det, bilderna hamnar inte där jag vill...)

Mer sockor!

Förstår inte varför jag brukar tänka på min ovana att sticka sockor som "sock-träsket"? Det kan mycket väl tangera min bild av paradiset, att få sitta och sticka sockor... Det känns så just nu i alla fall, och min sjal och mönstret till den vilar.
 I våras skulle jag köpa ett enda nystan Let´s knit (man kan tro att jag är sponsrad av Svarta fåret, så ofta som jag nämner just det garnet?!) men hade dottern med och tillsammans tappade vi koncepterna och shoppade loss...Bland annat köpte vi ett garn bara för alla fina färger, det heter Red Heart Detroit Color och är 100% akryl.
Nu har jag själva fötterna klara och funderar på skaften, för jag har mäktigt mycket garn kvar. Vristhöga, normala skaft, knästrumpor, Pippi-modell eller hela strumpbyxor, jag tror det skulle räcka till det! :-)

Regn!

Tur att vi inte hade storslagna planer för midsommar; jag hade en skön promenad  med Bosch (min vän gräsklipparen), sedan kom maken med buss ut till stugan och helt traditionsenligt träffade vi då vännen K vid busshållplatsen. Hon firar på andra sidan sjön och vi brukar som sagt träffas vid busshållplatsen. Varje midsommar.
Jag har i alla fall stickat färdigt Pink herrings-sockorna:

Precis 100 g gick åt, detta är vad som blev över:

Det är Ragge yarn från Schachenmayr.

Sockorna har mönster med lyfta maskor på ovansidan, resår i hålfoten och baksidan av skaftet och hälen är gjord med kil och korta varv. Dessutom har jag stickat hela hälpartiet med att lyfta varannan maska vartannat varv i tanken att den ska bli lite kraftigare. Jag är väldigt nöjd med dem, men det är jag ju numera nästan alltid med mina sockor! :-)

Vi firade midsommar genom att äta en somrig lunch med lite av varje som någon av oss tycker om.

Till mig fanns rökt lax, romsås, mozzarellasallad, färsk potatis och jordgubbar med smält mjölkchoklad till efterrätt!

Yummie!

Sticka....Lyfta....

Här sitter jag i solen och stickar på mina Rosa ledtrådar.

Jag njuter av värmen och gungar i stolen medan jag hör  "Sticka Lyfta" i huvudet till musiken av Dansa Pausa.

(Här låg ett You tube klipp men det hakar upp sig hela tiden så nu tar jag bort det... :-(

Trevlig midsommar!

Nu är den färdig!!!

Men vad är det?

Stilig stjärna, med många spetsar...

Jo, jag skulle göra en sådan här, men började lite på vinst och förlust och tyckte att den blev för liten... Så jag brassade på lite, i stället för att lägga upp runt 50 maskor så lade jag upp 75-ish. Och inte tänkte jag alls, när det gula garnet började ta slut utan stickade glatt på till jag hade 10 cm garn kvar, då letade jag upp det röda. Det är enda förklaringen till den underliga randningen.

Men jag är säker på att jag kommer att älska den!
Tack, Dödergök för en bra beskrivning!