Som synes har jag fler strängar på min lyra än att kunna sticka sockor; jag kan fläta runda lädersnoddar också! Haha!I somras var sonen och jag på Varbergs fästning och tittade på Bockstensmannen och en gummigubbe som var Ötzi och allt möjligt annat, men mest glad blev jag när vi på vägen ut tittade in i vakttornet och fick banka mynt, skriva med riktig bläckpenna och fläta snoddar.
Min snodd sitter fast i en liten mojäng som jag köpte på Panduro som gör att det går att fästa den i mobilen. Ökar chansen rejält att hitta lilla svarta mobilen i svarta väskan! :-)
Arbetet med sockan går framåt så sakteliga, har haft en del annat att greja med under helgen. Tycker att det blev bra att bokstäverna hamnade så precis mellan det vinröda och blå fältet, ser ut som en tanke men var en slump, så som det är med självrandande garn.Nu är jag i alla fall nöjd, tycker att strukturen på sockan känns bra och har fått till hälen bra också!
Ibland när jag sitter och gottar mig åt allt vackert och svårt som tillverkas och visas i olika stickbloggar tycker jag att mina egna projekt känns lite futtiga. Men för mig handlar det så mycket om att må bra, varva ned, känna att jag gör något jag tycker om, garnet mellan fingrarna, den färdiga produkten i min hand...eller på min fot...och om det inte blir så märkvärdigt så är det i alla fall mitt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar