Maden

Vår stuga ligger i närheten av den kända Hornborgasjön eller Trätornas träsk. Sjön har varit tillhåll för fåglar sedan tidernas begynnelse men i början av 1900-talet ville man ha mer odlingsmark och man sänkte sjön genom dränering.
Det var inte gynnsamt för fåglarna och så skulle sjön återställas 60-70 år senare. Då skottade man igen dräneringar och reglerade avrinningen. (Kanoten är vår, dottern och jag gjorde utflykt!)

Avvattningen från sjön sker via ån som vår stuga ligger vid. Landskapet är platt och stränderna låga, vidsträckta gräsmarker. Dessa har utgjort motorn för lantbruket i trakten. På hösten steg vattnet i ån, svämmade över och gödslade maden. På sommaren kunde bonden hämta hem näringsrikt hö inför vintern.
I och med regleringen av vattnet svämmar inte ån över på samma sätt och lantbruken fick problem, om detta har det bråkats både högt och lågt.
Jag avverkar sedan förra året vår lilla bit av maden, för kulturens skull, och det ger mig täckmaterial till trädgården.

Från början uppfattade jag maden som skräpmark men här fått lära om och även om maden inte utnyttjas till vardags så är den tydligen en reserv. I år är det minsann slåtter på maden! Nu tar man tillvara vartenda strå, och det gör mig glad!

Medan jag skriver far korparna över oss och de gör sitt märkliga, ihåliga ploppljud.

Och så blommar min bomull, till slut!