För knappt ett år sedan lagade jag väggen och eftersom, erkänner jag motvilligt, jag inte är bra på att spika så bad jag maken om hjälp med de fyra sista spikarna. Han slog i dem och sedan gick han in igen med kramp i händerna. Han hade suttit ned och spikat och bad mig ta undan efter honom
Han var så sjuk, så väldigt svårt sjuk.
Nu är han frisk.
Här står han nu och spikar för glatta livet, har arbetat med nya boden de senaste dagarna. Han har slagit i hundratals spikar, släpat fram stenar till grunden och virke.
Och det känns så naturligt och självklart.
Men någon självklarhet är det ju inte, inte egentligen.
Han var så sjuk, så väldigt svårt sjuk.
Nu är han frisk.
Här står han nu och spikar för glatta livet, har arbetat med nya boden de senaste dagarna. Han har slagit i hundratals spikar, släpat fram stenar till grunden och virke.
Och det känns så naturligt och självklart.
Men någon självklarhet är det ju inte, inte egentligen.
5 kommentarer:
Så klok du är. Man skall njuta av varandra, och livet, hela tiden, så gott man kan. Man vet aldrig vad som väntar.
Visst uppskattar man småsaker mera när man har haft tid att tänka på saker och ting?
Jag är väldigt glad för er skull!
Så skönt att allt gick bra och att han mår fint nu igen!
Alla kloka ord redan sagda. Var rädda om varandra!
Skicka en kommentar