torsdag 4 juli 2013

Velpotteri!

Argh, jag är ju hoppelös!
I februari stickade jag färdigt presentmöss...ORNA!
När jag nu skulle bestämma mig för vilken som skulle skickas fick jag ett jättebra tips; ett par små tumlösa vantar till hjälmen, det skulle ju bli bara SÅ sött!
Eftersom garnet till hjälmen var var slut hastade jag iväg och köpte nytt, bomull och bambu och stickade en ny hjälm, lätt som en plätt:

Sedan stickade jag små vantar, men de blev så superfåniga att jag repade upp dem innan de ens var helt klara, de gick inte att ge bort. Bättre att satsa på något jag kan, ett par sockar.
Nu är de klara men de kommer inte få följa med hem till bebisen:

Gigantiska! Värmeljuset är med för jämförelsens skull.
Nä, det blir en fin liten hjälm och när det är dags för dop så blir det en köpepresent.

Tomten runt stugan är alldeles...knottrig. Det är stora stenar och gamla stubbar men de är övervuxna och ser likadana ut. Så jag går lös med spettet; först känner jag efter, hyfsat försiktigt och säger det KLONK så är det en sten, om det inte säger något, en stubbe! Stubbarna hackar jag sönder, stenarna frilägger jag så att vi kan avgöra om vi ska kulta bort dem eller försöka sänka dem eller möjligen låta dem vara.

Frilagd bjässe et compadres i mitten av bilden, sönderhackad stubbe till höger! Jag vill inte ha en smaragdgrön, sammetslen gräsmatta men jag vill kunna klippa någorlunda bekvämt med gräsklippare runt själva stugan för myggen trivs lite mindre bra i kortare gräs...

Mödosamt men tillfredsställande arbete!

4 kommentarer:

Margita sa...

Tack för omtanken vi mår fortfarande dåligt

Sockan o Vanten sa...

Ibland går det bara inte, oavsett vad man tar sig för, frustrerande. Men det är en ny dag imorgon,då börjar du om igen,du ska se att till slut blir det som du vill. //Ulrika

KataM sa...

Det är inte alltid det går som man vill. Men hjälmen är fin i alla fall, underbara färger.

Sedan måste jag ju säga att det här blev ett lite obegripligt, men i slutändan roligt inlägg för min del. "Tomten runt stugan är alldeles... knottrig." Det tog mig ett par förbryllade läsningar att begripa det där. Tomtarna runt stugan är alldeles knottriga. borde det väl heta. För inte kan EN tomte stå runt en stuga. Och varför är där ingen bild på tomtarna? Och vad då knottriga? Knappast myggbett i alla fall.

Felkopplingen i min trötta hjärna beror nog på att jag alldeles nyligen hörde om en känd (fast inte för mig) trädgårdsutställning i England, som nu för första gången hade tillåtit trädgårdstomtar. :-)

Birgitta sa...

Hehe... ja du. Men det blir väl fler syskonbarnbarn så småningom, då har du redan presenten klar! Duktig du är! Men jag håller med, det är oerhört tillfredsställande att ta i.