Tack för alla gulliga kommentarer! Det både stärker och värmer!
Jo, inspirerad av min syster Birgitta virkade jag in min nya hörlurssladd.
Det blev kanske inte så tätt som när man stickar in dem men det gick fantastiskt mycket snabbare, jag är väldigt nöjd! Ungdomarna köper pärlor och snäpper på men detta tycker jag är bättre!
Sist gång jag var hos mamma fick jag en hel påse med efsingar och efter lite funderingar kom jag på att jag kunde göra nålbundna, färggranna tokvantar.
Men det blev besvärligt; kanske måste jag skaffa mig en mindre nål?
Smalare tummar?
Använda dubbelt garn?
Ja, kanske det kan gå...hm,hm,hm...
Möjligtvis blir det bara fasansfullt fult...
Tål nog att tänkas på...
Jag tänker lite på min Fabelkofta, påbörjad en gång för 15 kg sedan. Trodde ett tag att jag skulle kunna foga in band som skulle överbrygga åren som gått och kilona som kommit men, nä. det blir nog inte bra...återkommer mednya friska idéer när Singoallan är klar, en sak i taget, det är mitt motto. Eller...nä, det är det ju inte! :-D
fredag 23 november 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Gillar din inställning
Såg just Historieätarna på SvtPlay, gårdagens avsnitt om sjuttiotalet.
DÄR var det mycket fult! Dina effsingvantar är inte ens i närheten. ;-)
Jag kanske borde säga att jag är i den åldern att jag gick i grundskolan just på 70-talet. Växte alltså upp med allt för mycket brunt och orange, syntetkläder och väskor sydda av lappar och utslitna jeans. Så jag fick väl en överdos. Skulle kanske se annorlunda på det om jag var yngre - eller äldre.
(Fast vår mat var mycket godare. Har man en mamma som är ett geni i köket så har man)
Katarina
Efsingar? Det låter som någon slags små söta djur men jag misstänker att det inte är det ;-)
GRACIAS POR TUS AMABLES PALABRAS. BONITOS CORDONES PARA TU MÚSICA.
Oj det verkar vara en ny typ av nålbindning som jag inte kan :-))
Skicka en kommentar