torsdag 2 augusti 2012

Kära veranda!

Här kan man sitta när regnet öser ned!
Fast det hade den goda smaken att hålla sig bort under lunchen, vännen K och maken kom ut med samma buss och vi åt i trädgården och hann ta en promenad innan åskan drog in.

På mitt arbete försöker vi dra en gräns mellan personligt och privat. Jag tror att jag har en sådan (fast lite annorlunda ) gränsdragning i bloggen och visar bland annat sällan några större bitar av mig själv på allvar. Men här kommer mina fötter OCH min strumplåda med på en bild jag måste visa:

Inspirerad av Maritas kommentar funderade jag på hur det såg ut omkring mig när nålen kom bort och kom fram till att min strumplåda kanske stod på vid gavel. (KAN en låda stå på vid gavel?!) Men i alla fall, där låg den. Nålen.
 
 Inte i en höstack utan bland strumporna!
Så nu har jag nålbundit en stund.
Har kommit på hur jag kan skarva enkelt.
Först syr jag tills jag bara har en "snutt" kvar:

Sedan trär jag in den nya tråden samma väg och så sticker jag den genom "snutten" ett par gånger:

Är jag i enrum spottar jag lite och filtar ihop men är det folk omkring går det bra ändå!

Imorgon är det det årliga grannkalaset, förra året var vi värdar så i år behöver vi inte tänka på att förbereda något. Lite orolig bara att det blir i bastubåten mitt ute på sjön... :-D

2 kommentarer:

Birgitta sa...

Söta fötter du har! och strumpor... visst är det skumt hur saker kan springa och gömma sig på udda ställen? Jag har några saker som är bortsprungna just nu men har inte tid att ta itu med något letande, jag stickar ju! Nålbinding verkar också kul.

Rosenvante sa...

Märkligt ställe att hamna på och vilken tur att du hittade den igen.
Tänkte på det där med grannkalaset, kanske tur att ni blir bjudna i år efter att läst dina förra inlägg. Ni äter väl ordentligt för många dagar framöver så du får gott om tid till roliga grejer menar jag. :)