onsdag 11 april 2012

Att krypa till korset...

Äsch!
Inte skulle jag varit stolt över min vridna Honeysuckle, eller hur?!
I alla fall så repade jag upp.
Det känns lite bra.
Någonstans.
Tror jag...

:-)

5 kommentarer:

Otaliga projekt sa...

Det tror jag att du gjorde rätt i. Ofta kan man ju reta sig helt galen på något som ingen annan ser.

Rosenvante sa...

Kanske lika bra att göra det och göra om och få rätt även om det är trist och så förargligt. Jag vet ju med mig själv att jag går o grämer mig över de fel man gjort o inte fixat. Vi brukar prata om det där ibland, jag rimplar ju hellre upp ett helt stycke o får det rätt än att lämna felet och då finns det hur mycket tålamod som helst, men andra grejer får mig att krevera direkt och det finns inget tålamod alls, visst är man konstig?
Lycka till nu med omsticket, själv är jag på första framstycket nu, bakstycket är klart.

Mia stickar sa...

Tror du gjorde alldeles rätt, du skulle bara ha retat dig på felet annars! Om än det känns motigt nu för du trösta dig med att du är en yppans naturfotograf helt i minna klasser! :)

Birgitta sa...

Tror man vet innerst inne på något vis vilka saker som man kommer kunna överse med och vilka som kommer störa en, så tar man tag och repar upp så är det nog det rätta!

The Willow Fairy sa...

Bättre att repa upp än att gå omkring och reta sig i efterhand - hur surt det än kan kännas...