torsdag 3 november 2011

Så nära nu...

Uppifrån-och-ned-koftan är närapåklar nu, sex usla små...nåja, ganska lååånga varv kvar, sedan har jag en egenstickad kofta! Som jag tror jag kommer vara väldigt nöjd med. Så vad gör jag då? Stickar på? Nä! Inspirerad av Mia startar jag nytt, förstås! (Nej, jag skyller inte på Mia, bara skönt att veta att man inte är ensam!)
Jag fick förra veckan en idé till en randig mössa som jag var tvungen att köpa garn till, det blev Järbo mellanraggi: Och jag höll i både det ena och det andra men köpte till slut bara en påse med sådana där mininystan, de är så söta och ska få bli tokrandiga sockor till dottern. De är hårt nystade, de där små godbitarna, så jag fick nysta om för att hitta innersta tåten. I brist på nystpinne använde jag skaftet till en tjusig smörkniv, funkade helt utmärkt.
Idag gick jag enslig promenad till fågeltornet.Där var fint och det är helt otroligt att vi haft stugan i snart 14 år och jag aldrig vandrat just de stigarna! Hittade fler stigar som får utforskas en annan gång.
Igår pysslade dottern och jag en stund och vek origami, jag vek en önsketrana. När man vikt 1000 st får man önska sig något så jag tror att jag återgår till den enklare varianten att niga för nymånens skära... Dottern utvecklade tran-formen och vek en modern variantsom har ben och dessutom har en loppa som har en loppa på ryggen :-DTyvärr missade jag tranans huvud! :-)

3 kommentarer:

Zandra sa...

Har, trots att jag bott i götet, aldrig varit på Knapp Carlsson... Nästa gång vet jag vag jag ska göra! Det som syns på bilden är nog en knapp tredjedel av alla askar...

Lilli sa...

Så duktig du är som stickat uppifrån-och-ned kofta! Jättesöt färg :)En sådan kofta finns i min önskelista (i huvudet)att göra någon gång. Ha en bra helg!

Birgitta sa...

Jamen det är konstigt att man har så långt till det som är nära...! (Fin kofta!)