Resan hem igår gick bra men jag fick stå framme vid chaffören med stickningen i högsta hugg och mana på honom i snögloppet:Snabbare nu, fortare går det, tallyhoo! Vad är det med dig, feg eller?
för bussen som hämtade upp mig var 5 minuter och det räckte i princip för att spräcka programmet...
(Nejdå, jag bad honom vänligt att kontakta nästa buss och be den vänta, vilket den gjorde!) (Men stickningen hade jag i högsta hugg, så långt var det sant!)
Jag packade, inspirerad av Kamolini, ned muddbok och mjukaste alpackagarnet samt mitt eget kabeltvinnade och tänkte att alltid blir det något! Men när jag sedan satt på bussen hem så började jag istället att irritera mig på de pulsvärmare som jag hade på mig.
Gjorda av en snutt av något av mina första någotsånär-användbara garner men ALLDELES för vida! Så jag pillade upp trådfästena, repade upp och gör om med ett litet tumhål. Garnet är inte så jämt men sjalen jag har i samma är underbar; varm utan minsta lilla ansats till kli så det blir ett par riktigt goa muddar!För övrigt fick jag inspiration av en av mammas soffkuddar, mer om det lite längre fram.
Jag gjorde också, precis som jag trott, färdigt blåa smalsjalen och Frostsockorna, de kommer på i eftermiddag...kanske!
3 kommentarer:
Skönt det brukar ju lösa sig till slut och har man bara kastat ner lite av varje brukar man ju ha lite att välja på också. Tur att de var snälla o väntade på dig också, inte kul när man ser bakändan på bussen när man kommer in på hållplatsen.
Nått finns vid mig.
Jag och min kompis Babbsan var på Jonsereds julmarknad. Babsan sålde pulsvärmae. Dom gick åt som smör. så såna kan du sitcka och sälja hur många som helst.
Kram
Har lilla jag inspirerat dig, vad kul! Dom blev fina förresten (jag läser lite bakåt!)
Skicka en kommentar