torsdag 14 oktober 2010

Torsdagspyssel

Nu har jag redan gjort slut på den härliga ullen jag köpte av Willow Fairy!
Det gick på ett kick.
Skulle bara börja lite, lite och se om jag kunde åstadkomma en lite tjockare tråd.
Det gick och nu har jag spunnit upp alltihop och dessutom tvinnat ihop till tvåtrådigt.Jag har nu 108 m garn (100 g) i en fantastisk nyans, Very Berry! (Nåja, jag ser hur det ser ut på skärmen och det är LÅNGT från verkligheten!)Det är precis så lagom ojämnt att ingen misstar sig och tror att jag fuskat och köpt garnet men tillräckligt jämnt för att bli stickat. Det ska bli en mössa som ska få heta Svea, eftersom jag tänkt på min mormor medan jag spann, och hon hette så.

Svea föddes 1901. Hon lärde till barnsköterska och flyttade till stora staden. Så gifte hon sig med Leonard, son till provbagerskan på kvarnen i hembygden. Trots att Svea var rätt klen blev det tre barn. Svea var också gladlynt, hade en lite småretsamt humor. Mamma har berättat att när de hälsade på hos Leonards föräldrar så tyckte Svea vid något tillfälle att det behövde minsann behövde tömmas på dass så hon skrev en liten dikt och satte upp på dassdörren:

Se opp, se opp,
för pyramidens topp!

Svea blev alltså storstadsbo i Göteborg och köpte fina linnen i silke när ekonomin tillät (jag har två av dem i min låda!). När ohälsan blev stor rekommenderade en läkare henne att äta havregryn och bära ull närmast kroppen. Havregrynen fick Svea i sig men ull på bara skinnet, nej, det var inte möjligt. Hon klagade sin nöd för makens systrar och de tog fram av sin finaste ull och spann, blandat med lin ett tunt och fint garn som de sedan stickade till linnen till sin svägerska...som älskade dessa linnen och slet dem tills de inte gick att stoppa mera!
Så det tål att tänkas på; ull kan nog klia ibland men Anna och Ester de visste minsann hur man spann en len tråd. Detta är vad jag funderat på medan jag spunnit; att försöka utnyttja fiberns längd för det lär vara fiberändarna som kliar och sticks! Kanske det finns fler bra tankar i sammanhanget, troligen spelade linet någon roll också.
Av dessa tre kvinnor är Ester den enda jag träffat men jag var bara 5 år när hon gick bort.

8 kommentarer:

Therese sa...

Vilken fantastisk historia! Och underbart garn! Du har verkligen blivit duktig på det där!

Bettan sa...

Vilken underbar historia. Du har spunnit ett fin garn det sak bli roligt att se hur resultatet ser ut. Kram sytanten

Margita sa...

Tack för en intressant berättelse

Anelias hantverk sa...

En sån fin historia! Min mormor var född samma år också. Hennes täcke var gjort av fårskinn och den långa fårullen vände ju neråt mot kroppen, säkert var den varm i dom kalla bondstugorna.
Ha en bra dag!

tilda sa...

Vilken fin historia. Jag är lite avundsjuk på dig som är så bra på att spinna. Jag försökte en gång lära mig,men det blev inte bra.Hade fått ull av en bekant och försökte få den kardad och spunnen. Till sist vävde jag en råulls matta av all ull och det blev bra...

AnJa sa...

Tack för en fin historia! Tänker att ungdomarna idag inte är ett dugg intresserade av våra mor och farförälder berättelser och hur synd det är! Ska det inte finnas någon kvar om 50-60+ år som kan berätta om hur det var för kvinnor att vara födda i början av 1900-talet? Fantastiskt fint garn! Vad duktig du har blivit! Mössan kommer säkert att bli härlig i vinter!

Mia stickar sa...

Mysig historia! Skulle ha varit roligt att få se dem spinna och mixtra för att få till ett mjukt garn och få se linnena sen! Tänk, en dag kanske jag kan spinna som du!

The Willow Fairy sa...

Snyggt - och kul att se det i garnform.