I dag vill jag vara i min morgonrock hela dagen.
Jag vill inte träffa eventuellt ny arbetskamrat och fundera om på hon är den.
Jag vill inte vara på jobbet alls.
Jag vill tvinna färdigt mitt garn.
Jag vill beställ ull från Spinspiration.
Jag vill planera för sommaren, i lugn och ro.
Jag vill börja på dotterns tofflor i Sunna-stil.
Jag vill sticka på min tovade väska.
Jag vill börja med Tant Kofta koftan.
Är det för mycket begärt?
Så, nu ska jag väcka sonen och duscha och undvika att kika under skrivbordet där toffelgarnet står och ropar: Ta oss! Nu är det vi! Hallå, hallå är du blind eller? Ser du inte att vi lyser?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hmmmmm, tror nog du är och hälsar ny arbetskamrat välkommen, även om det var mycket annat som lockade.
Ja du, så där känner en annan sig ibland fast jag har ett jättebra jobb.
Fast plikttrogen som jag är går jag till jobbet med ett leende och det tror jag du också gör idag när du ska träffa en ny arbetskamrat.
Stickningen finns kvar när du kommer hem :-)
Jag tycker inte det är för mycket begärt. Man har ju bara ett liv...
Önskar jag hade lite stickinspiration. Den har flugit sin kos de senaste dagarna. Å andra sidan är det så vackert väder äntligen så man får ju bara inte klaga :)
Skicka en kommentar