torsdag 29 april 2010

Mormorsrutan och jag!

I min barndom fanns en liten filt av mormorsrutor. Den var min brors och jag tyckte mycket om den. Jag brukade bestämma vilken ruta jag tyckte var vackrast och när jag gjorde det så kände jag mig liksom rik, inte för att jag ägde filten utan för att jag fick välja sådär, helt fritt! Utan förpliktelser och band för jag kunde ju välja om nästa dag!

Därför gillar jag idéen med mormorsfiltar!

Varför får jag nästan krupp av att virka mormorsrutor?

1) Man virkar
2) Man kan välja färger så fritt och stort att det stressar mig och genast jag virkat in en färg tänker jag på hur det skulle blivit om...och så blir jag stressad!
3) Man måste fästa trådar. Några i alla fall!
4) Man måste foga samman.

Lösningen:Jag kommer att virka mormorsrutor av flamgarn.
Dessa kommer bli egensinniga och inte byta färg på kommando. Jag styr inte över detta och kan lugna ned mig och foga mig i hur det blir. Låta mig raskas över.

Jag MINIMERAR antalet fästetrådar.

Jag skickar mina rutor till Stickhjälpen och på så sätt blir det filtar av mina rutor även om jag bara orkar göra 5 stycken. Och jag slipper foga samman!
(Planen är att hålla på tills mitt svarta garn tar slut!)
Och då kommer det kanske någonstans finnas någon som liksom jag får välja och vraka den vackraste rutan och tänk om det är någon av mina som en vacker kväll blir utsedd?!

Sov gott alla ni som vill sova!
Tack för att ni ibland ger er till känna med en liten kommentar, jag blir glad av sådana! Sov gott!

13 kommentarer:

The Willow Fairy sa...

Jag funderade på samma sak med mormorsrutorna. Får se när min inspiration blir tillräckligt pockande - kanske till sommaren när en mormorsruta är lagom stort arbete att ta med till stranden...

Rosenvante sa...

Vet du, jag fäster inte en enda tråd längre. Jag virkar in den nya direkt som dubbeltråd och den gamla för jag med några maskor och sen läggs den under nästa stolpgrupp och klipps av. Blev så frustrerad av allt fästande efter de 6 första, så då blev det så här i stället och det går bra faktiskt. Smart med flammigt garn, men jag har nästan inget sådant. Däremot har jag en hel liten korg full med små, små nystan som jag använder mig av nu. Har aldrig kastat nått sådant, kan ju vara bra att ha nån gång till nått litet mönster man vill sticka eller som nu då, mormors rutorna.
Enligt min naprapat ska man kunna nå tårna utan problem. Drygt 2 veckors träning tog det mig och jag är inte klar ännu, så undrar vad jag slutar, i spagat kanske. Stretcha några pass varje dag och vips är du där.

Bettan sa...

Ja, det var smart att välja melerat garn så man slipper det där med färgbyten. Jag håller med... det är lite chansning att välja färg... ska dom passa ihop eller vore det snyggare med en annan...?? lite stress kanske men jag virkar och ser vad som sker.
Kram sytanten

Tigris Predikantan sa...

Det finns en sån fin tanke bakom, det gillar jag!
:)

Majstess sa...

Ja en filt med självrandande mormorsrutor får det bli nån gång i framtiden!! Smart det där med att slippa fästa trådar!!

AnJa sa...

Och snyggt blir det!

The Willow Fairy sa...

Jag brukar också virka in trådarna så. Om det grå och inte syns så stickar jag gärna fast trådarna direkt när jag bytt nystan också.

Monica Hansen sa...

absolut virka in, när man väl börjat med det blir man så mycket gladare i rutorna:)

Therese Lestander sa...

Smart lösning tycker jag som inte har en aning om hur man virkar mormorsrutor! :-D

Living next to me sa...

hei så hyggelig du ville være med på min lille vår gave...og så mye fint du lager...Ha en flott helg ;O)

Renée sa...

Jag önskar att jag kunde virka... Fast jag kan säkert det om jag bara försöker men jag har inte tid (fast jag är sjukpensionär så hinner jag ingenting, är inte det konstigt!).
Smart med flamgarnet, jag hade gjort detsamma!

Lilli sa...

Oh, vad jag känner igen mig i dina tankar :) Känner också lätt stress över en massa olika val...Det är väl kul när man kommer på praktiska lösningar, som du nu gjort med de melerade garnerna?! och därmed färre fästtrådar. Att virka in ändarna är ju en superbra idé.
Ja, havet runt knutarna älskar jag. Trivs med ljuden, lukterna, sjöfåglarna, solens glitter i vattnet, vågornas mönster, vidderna och det rofyllda med havet. Man mår så gott av det :)
Ha en skön helg!

Clara sa...

Det där verkar ju vara en bra lösning! Det där med att fästa trådar och foga samman rutorna är verkligen fruktansvärt tråkigt, välja färger tycker jag däremot är väldigt kul!