torsdag 3 augusti 2017

Snöbär versus Cecilia

Det går bra. Tror jag närmar mig moderskeppet...eller, ja, urbusken, för nu är plantorna kraftigare, rötterna tjockare och djupare.  Tänk en gång för länge sedan då sågarens hustru fått plantan. Så nöjd, så nöjd antagligen. Så fint med snöbären bredvid flädern!  
På första bilden en överblick över vad som är kvar. På andra bilden hela röjda området! Nästan, det är lite bredare, på båda sidor.

3 kommentarer:

KataM sa...

Oj, du har jobbat på ordentligt.

fale artut sa...

Det där är vad jag kallar att uträtta ett "Storbjärr"
Ett jättejobb! Vilket "bellen" Tålamod alltså.
Varvat med hängmatta och spinnrock hoppas jag. Intervallträning är ju bra....!

AnJa sa...

Ja jösses jag är så imponerad över din idoghet. Och så fint det ser ut!