torsdag 19 juni 2014

Människospår

Vi lämnar alla spår efter oss. Sonen berättade igår att det är en och samme man som gav oss både blyad bensin och freoner. Han var förstås en problemlösare vid det tillfället men konsekvenserna på sikt kunde han knappast ana.
Det finns andra människospår och sonen och jag tycker båda om förfallna hus, ruiner och fornminnen. Så igår cyklade vi iväg på vad som till slut blev en 2,5 mil lång tur. Hyfsat långt för mig.
Vi cyklade förbi en bastu:

Vi hittade med lite med möda de två stenarna vid Trestena, bara en i taget fick plats på bild, de var enorma:

Man blir ju nyfiken på den tredje stenen! Välte den och ligger begravd under jorden? Eller utgör den bro i någon trädgård? Trappsteg i någon kyrka?

Strax därefter blev det lite otäckt, vi mötte en jättestor lastbil med släp på en pytteliten, idyllisk grusväg. Och så kom det en till och det sprutade grus på oss och luften var full av damm. Det kom en till och så ännu en... Vägen ledde ned till ett grustag....
Sedan cyklade vi förbi den minsta häst jag sett som hade ett föl så pyttelitet att jag saknar ord! Strax efter var det dags för den största tjur jag sett och kanske den största flock med nötkreatur jag sett på riktigt. De strövade över savannen, ville jag skriva men det är bara före att det kändes lite som på TV.
Sedan fick jag syn på denna förfallna pärla:

Vilka bodde där, varför övergavs ett så vackert hus och hur ser det ut därinne nu?
Strax bredvid låg Bjärka kyrkoruin:

Församlingarna i Bjärka och Härlunda tyckte båda att deras kyrkor var för små så de rev dem och byggde en gemensam som fick heta Bjärkalunda kyrka. Väldigt rationellt!

Idag tror jag inte att jag ska cykla. Alls...

2 kommentarer:

KataM sa...

Vad härligt att dela ett sådant intresse med sonen. Ni verkar ha haft en riktigt fin dag.

aliel sa...

Vilka vackra platser! Gamla byggnader sätter igång fantasin och väcker många frågor... får en att vilja hitta gamla hembygdsböcker, fast oftast väcker det bara fler frågor... ler...