onsdag 1 januari 2014

God fortsättning på det nya året, bortkomna och återfunna ting och första FO

Efter en verkligt lugn och trivsam afton vaknade jag i morse, fräsch som en (lätt  bedagad!) nyponros.
Och upptäckte att denna viktiga läderflärp saknades!
 
Dess normala plats är i spinnrocken där den håller spinnvingen och nu blev jag orolig att den kanske fanns i dammsugaren (en för all del säker men ganska trist plats att leta på!). Men utan att ens börjat leta återfann jag den här:

Bakom TVn. Det kändes fint.
Annars finns det i hushållet en sak som jag regelbundet letar efter och nästan lika regelbundet hittar:
 
Det är den lilla grejen som gör att jag kan sätta en finfin ballongvisp på stavmixern. När jag inte hittar den ropar jag ut det och familjen svarar "Ta den vanliga vispen, då!" varefter jag mumlande letar upp den lille rackaren. Just nu vet jag var den är! Det känns också fint.

Lite tidigare i höst när jag skrev till Järbo och klagade på ett knutigt nystan fick jag ju helt vänligt ett ersättningsnystan. Som jag, som den otacksamma människa jag kanske är, tyckte var fult.
Dottern tyckte i alla fall att hon kunde tänka sig ett par sockar i garnet varför jag satte igång.
Och jag tyckte allt mindre och mindre om garnet.
Det gör inget att det inte randar sig på samma sätt, det bryr jag mig inte om alls men när det kom två grilliga partier direkt efter varandra? Och en knut! och ärligt talat; turkos, lila och hoppgredelint? VEM tänkte ut den kombon?
Nåja, strax efter 12-slaget i natt blev de klara och här är de nu:
 
Och jag tycker om dem!
Undrar vad som hände där? Men de är liksom konsekvent inkonsekventa. De är fula på ett stolt och trotsigt sätt och de bär sin fulhet med ära!
 Ja, jag tycker om dem och jag tycker de är fina! På sitt alldeles egna sätt. Det känns fint.

Efter flera dagar av härlig ledighet ska jag idag sätta igång med det arbete som bör vara klart efter lovet. Det är inte helt lite men jag  tror att det ska gå bra nu, med återhämtade krafter i ryggen!
Jag gör aldrig någon tillbakablick på året som gått och jag lämnar aldrig några nyårslöften men jag är säker på att 2014 kommer att bli ett bra år!

8 kommentarer:

KataM sa...

"...fula på ett stolt och trotsigt sätt...". Vilket underbart uttryck!

Jag tycker att färgerna i sig är underbara, men gillar inte riktigt blandningen av enfärgade och spräckliga partier. Fast, jag skulle nog kunna vänja mig.

aliel sa...

Vilka sockor! Förstår din tanke om konstig kombination. Jag gillar randade garner men har svårt för flimriga partier och "konstiga" färgkombinationer.
Härligt att kunna ändra sig under arbetets gång och se det vackra i det "fula" :-D

AnJa sa...

Häftiga sockar men jag förstår att du var smått desperat när du stickade dem :-). Ja, tänkt vad mycket tid man kan spendera på att leta efter saker... God fortsättning!

Monica sa...

God fortsättning! Ja det var verkligen speciella sockar! Ibland kan man ju gilla fula saker för att man tycker lite synd om dem....

Margita sa...

Fy för knutar i ett självmönstrande garn klaga igen

Annika sa...

Man blir riktigt glad av sockorna och det klart att 2014 kommer att bli ett bra år!
Ha´ det gott!

Rosenvante sa...

Gott Nytt År!
Märker hur länge sedan jag var inne på bloggen nu när jag läser tillbaka på dina inlägg. Men nu är vi ensamma igen och jag ska leta fram datorn så jag kan göra inlägg.
Jag gillar sockorna också. :)

Mia stickar sa...

JA ful på ett stolt och trotsigt sätt var ett bra uttryck!
Minns när jag hade borta min pincett och jag frågade flickorna om dom haft den -Absolut inte! Skorpan har en fästin sa jag och på tre röda sekunder hade jag pincetten i handen!
Ha en god fortsättning på nya året och visst blir 2014 ett bra år!