måndag 18 februari 2013

Nu är de klara, skönt!

Nä, det blev inte någon trivselstickning, trots att sockstickning är min bästa meditation! Men jag kom aldrig i rytm med garnet, fick börja om flera gånger för jag fick byta stickor och ändå har jag haft svårt att sticka jämnt. Men nu är de klara:

Jag gillar både flamgarn och självrandande garn och jag fattar att det innebär att hälarna får bredare ränder, det är okej:

Till och med kul, och jag har inte ont av att mönstret liksom ändras på framsidan också. Men det här tyckte jag inte om:

Ett endaste ensamt varv i blått. Jo, jag kunde klippt tråden och löst det så men på något vis kändes det som garnets sista lilla elakhet och jag kapitulerade: Vinn, då, dumma garn!

Så de här sockorna kommer säkert med framgång värma min sons fötter men jag känner inte att det är roligt att ge bort dem till kollegan.
Så det kommer jag inte att göra!
Så det så! :-D

7 kommentarer:

Lena sa...

Jag tyckte de var snygga jag.
Men jag kan förstå att du stör dej på den ensamma randen.
Men de värmer säkert gått på sonen

Anna sa...

Ja visst är det härligt med raggisar. Min sons röda är som en färgkick!

Birgitta sa...

Tänk att ibland är det som om vissa projekt måste bråka in i det sista. Bra jobbat att komma i mål ändå! Den ensama lilla randen var ju lite retfull, men för övrigt var det ju snygga ränder och fina färger!

KataM sa...

Förstår att du retar dig på den där ensamma blåa randen. Men annars är de jättesnygga!

Hoppas nu att nästa stickprojekt blir en njutning. :-)

Katarina

nattugglan sa...

Så fina!Men jag förstår dej oxå..att randen va inte så rolig..Men det är just i den stunden som man stickar/ virkar nått..o sen då man börjar använda det..så får man hoppas att man inte ser det..eller att det är glömt..Men hälarna va snygga..Stickade du hela sockan i ett o sen stickade du i hälen??:: Alltså det blev så bra!

Mia stickar sa...

Du är som jag, aaymetri stör mig! Jag skulle också reta mig på den blå randen men jag tror inte din son bryr sig och de värmer gott och i övrigt var randningen jättefin!

Birgitta sa...

Ha! jag var lite inne på det spåret - bebishjälm alltså, men jag valde att tänka på det som en sådan Kanadamössa som P har, med öronlappar med flätor, verkar sitta bra och i värsta fall kan man ju knyta ihop den med flätorna. Nä, ingen ser mig ju i skogen, kanske någon skrämd hare eller fågel... Fördelen med ved med lågt energivärde är väl att man får lov att elda längre stund, kanske.