söndag 21 oktober 2012

Lite synd om mig...

I fredags hastade jag iväg från arbetet för att åka ut till stugan och alla flyttkartonger och oreda, ivrig att komma igång.
När vi kom fram var det härligt kolsvart, precis så som jag vill ha det och vi eldade en brasa och fredagsmyste med vår standard-fredagsmiddag.
Sedan hände det ödesdigra...
Vi gick på promenad.
 Dottern skötte ficklampan och lyste på alla gropar i vägen och sa till men jag var så upptagen av att lyssna efter hästarna i hagen att jag missade varningen, klev i en håla och STÖRTADE. Jag tror att det såg ut ungefär som när jordfräsen  JAS for i backen; jag roterade ett halvt varv, flög minst 8 meter, nåja, en halv,då, och landade på ryggen.
Stukad självkänsla och fot, rejält blåmärke på sidan av knät och rejäl sträckning i ryggen... URK...Så det arbete som utfördes på lördagen stod barnen för; de flyttade sängar och skåp, lirkade, lyfte, skruvade och grälade på mig som hela tiden ville hoppa upp och göra saker...
Irriterande att inte kunna delta men härligt att ha så rediga barn som samarbetar så bra!
På lördagens eftermiddag anslöt maken så idag får han köra hem, jag ska sitta med foten i högläge och sticka på ytterligare en hatto negro, mer om detta nästa gång...

10 kommentarer:

Birgitta sa...

Usch, ja det är rejält synd om dig! Ett ögonblicks verk men tar längre tid att gå över. Retfullt också, när man är full av iver.. Krya på dig fort!

Skarvtjärns Greta sa...

Men usch. Nu blir du bara bättre för var dag och sån tur att du har stickning. Krya på dig

KataM sa...

Usch, det låter inget vidare. Hoppas att du snart blir bra igen. Tur i oturen ändå att du inte stukade handleden också. Nu kan du i alla fall fördriva konvalescensen med att sticka. Krya på dig!

Katarina

Hoffmans Design sa...

Men jösses vilken smäll. Krya på dej Kram Hoffman

Paradiset Kaos sa...

Vilken dum grop att finnas just där du skulle gå.
Hoppas det går över fort och tur i oturen att det inte var händerna.
Och vilka duktiga barn du har!
Ta det nu lugnt så det får läka.

Susilull sa...

Usch då! Det var ju tur att det inte blev ännu värre. Tur du har en duktig familj som fixar.

Ha det bra och hoppas foten snart blir bra igen!

Mia stickar sa...

Oj oj oj, jag har ramlat två gånger i sommar men klarat mig oskadd! Men så dum man känner sig! Krya nu på dig och passa på att njuta av sticktiden!

nattugglan sa...

Men härrigud.. vad skulle du i den gropen o göra...O fy vad ont det skulle ta..Jag riktigt känner det.. huuvadååå..Tur att du har din stickning.krya på dej!

Sunna sa...

Men du hade ju en jäkla tur, du kunde ju hamnat med brutet ben eller vad som helst, låt ungarna jobba lite och var rädd om dig

Tvärslå sa...

Ajajaj jobbigt sånt där, jag är tokklumpig och väldigt glad för min gamla skruttiga cykel för på den håller jag mej iaf upprätt på ;)