Tokstolt över att jag lyckades tänka både på att det är 2012 i år, inte 2010 som på mönstret,
att jag har tummen på olika sidor och att jag inte helt sonika spegelvände årtalet i den processen!
Sonen hjälpte mig att nysta och gjorde ett rugbybollsnystan:
Sedan satt jag igår och var varm och go i mina yllesaker och kom på att jag inte visat varken möbiuskrage eller hitchhiker.Möbiuskragen blev nu NÄSTAN precis som jag tänkt mig, good enough, i alla fall.
Sitter om halsen och värmer som ett våtvärmande omslag precis där jag kan känna mig bar som en kalkon när det är kallt.Hitchhikern är strålande!
Och inte ett ord av beröm har jag lyckats locka ur min omgivning utan att direkt säga "Titta här på min vackra och fantastiska scarf, är den inte alldeles extra?" Gah!Det är lite fokus på Gotland, här i stugan! Just nu lyssnar jag på Morden i Buttle och dessförinnan på en bok som hette Inkräktaren som visade sig handla om ett par som flyttat till om inte Gotland så Fårö (det verkade i boken som att man ska skilja på det?) Och så stickar jag på vantarna från Rosenvante som förövrigt kommenterade att det är lite retligt när man känner till trakten som beskrivs och så har författaren tagit sig friheter med beskrivningen.
Precis detta hände i Inkräktaren där en person dagligen åker spårvagn förbi Prinsgatan 8.
Buss, JA, spårvagn, NEJ!Jag borde veta, jag har arbetat på bageriet på Prinsgatan 10 i två år och har min tandläkare på Prinsgatan 12. (Jädrans vad med wienertosca tandläkarna åt på den tiden! :-D )
Spårvagnen går på Linnégatan och det finns en hållplats vid Prinsgatan men man behöver vara bra långsynt för att se Prinsgatan 8 därifrån...gruff, gruff!
(Den lilla dörren längst till höger i bild, under H som i Hembageri har jag låst upp och låst otaliga gånger. För länge sedan!)
10 kommentarer:
Vila härliga schalar du har gjort.
Kram Hoffmansdesign
Hitchhikern är superduperläcker!!
Men oj, vad du är flitig! Jag gillade hitchhikern skarpt. Det var första gången som jag har sett en sådan.
Dina bekantingar måste vara smått efterblivna som inte ser hur härlig din hitchhiker är! Fy på dem. Urtjusig och såna glada färger mitt i denna urtrista vinter!
bar kalkon, hahaha det var precis den känslan jag hade idag
Vet du, jag tror de är så vana att det är en massa fina grejer som bara kommer på löpande band så de ser liksom inte att det är klart, de har ju följt projektet och sett det växa och då blir de säkert lite blinda. Men var så säker att du skulle få en kommentar om det inte gillas. Så tystnad kan tas för ett +, eller hur?
Visst var det lite tänk för att få årtalet rätt på den andra vanten, jag såg melodifestival och stickade den, men det gick bra men tog lite tid.
Hursom helst, jag tycker i alla fall att du gjort fina grejer. Gillar gladfärgen, den piggar upp lite i kalkonkänslan. :)
Vilken gladsjal! Imponerad av vantstickningen är jag också. Skulle inte ha tålamod tror jag...
Vilken underbar "gladsjal"! Jag har just läst Finns inte på kartan av Carin Hjulström. Den utspelar sej ju bl.a. i Eksjö, och det stämde inte heller med hur det egentligen ser ut. Fast det egentligen inte spelar någon roll var det väldigt irriterande, men är man författare får man ju ändra som man vill.
Du slänger smittsamma startitis-bakterier (eller är det virus eftersom det är svårt att bota) åt alla håll och kanter...en hitchhiker är precis vad jag vill göra och visjögarn måste jag kolla in - har aldrig haft sådant i mina händer... Härliga färger också...
Glömde att jag hade en kommentar till om detta inlägg... böcker som beskriver miljöer man känner igen... tycker jag mkt om, men ofantligt irriterande när det inte stämmer - vad hade det spelat för roll för handlingen om personen ifråga åkte vagn eller buss? Eller var det för att det skulle bli pitoreskt göteborgskt?
Skicka en kommentar