lördag 19 mars 2011

Nu har flytten gått!

Dottern packade det viktigaste och gjorde sig redo att flytta hemifrån:Tre gitarrer och två ukulelear.
Nejdå, hon har packat 20 flyttkartonger med huvudsakligen böcker och inget garn och vi har kört och burit det mesta idag. Lite är uppackat men nu är vi alla trötta, hon hemma hos sig och vi andra här i den numera något tommare lägenheten!

9 kommentarer:

Bettan sa...

Häftigt och spännade för dottern....kommer ihåg hur det var ..många år sedan men spännande. Kram sytanten

aliel sa...

Visst är det en konstig, härlig känsla!

AnJa sa...

Hurra för utflyttande barn ;-) Fast det är ju även en lite tom känsla... Här var det datorn och smörgåsgrillen som kom i första hand när minst-grabben flyttade upp till stan för att gå gymnasiet :-)

Rosenvante sa...

Visst blir det en tu-delad känsla. Man är glad att de flyttar o får ta steget ut i sin mognad, men ändå den där oros känslan som infinner sig, hur ska de klara sig, lagar de klok mat, ja, du förstår säkert vart jag vill komma. Sen helt plötsligt är det så naturligt bara, man vänjer sig med mer utrymme och mer egen tid. Men tänk så mysigt att hon nu får bestämma själv och får fixa till det precis som hon vill utan att nån förmanar o lägger sig. (inte för jag tror du är sådan. :) )

Sunna sa...

så underbart med flytt och nystart, hoppas jag ni tycker i alla fall

Lilli sa...

Jag känner igen det här :) Yngsta dottern flyttar till en 1:a i Gbg i månadsskiftet! Klyvna känslor infinner sig. Hennes kliv ut i världen har gått bitvis, så vi har vant oss bitvis. Men ändå..Ha en bra vecka, trots att du har mycket att stå i.

tilda sa...

Det är en stor sak när ett barn flyttar hemifrån! Jag glömmer aldrig den dagen när min dotter flyttade. Jag grät hela hemvägen och sade senare åt min syster att jag kan nog inte vara riktigt normal...det är ju såhär det skall vara att ungarna flyger ut!

Mac sa...

Ett par år kvar till vi får lediga utrymmen i huset :-). Flyttar dom inte från stan kan man ju alltid erbjuda dom hemlagad mat när det känns tyst i huset. Tycker det är ännu värre när en av dom vill sticka till USA och plugga nåt år, då är man ju inte ens i närheten om nåt händer... Kommer ju alltid att vara "papsen".

Sanne sa...

Såhär i efterhand kan jag konstatera att förhållandet till barnen blivit bättre sedan de flyttade hemifrån. Inte för att det var SÅ besvärligt när de bodde hemma men man umgås mer jämlikt nu, inget tjat och så menar jag. Men visst var det oroligt i början...