Jag kan dansa balett efter nyårschampagne men jag kan inte se amerikansk snyftare och sticka rätt på en gång. Stickade avigvarvet, stickade "mönstervarv", fann att det var fel, försökte rätta till, gjorde det hela värre, stickade baklänges, tre varv, för säkerhets skull och så upprepades det hela tills summan av kardemumman är att det nu är färre varv stickade nu än när jag började. Borde haft den självinsikten, eländiga lipsill!
Kameran har kommit till rätta!
Den hade liksom glidit ned vid sidan av bilstolen (inte precis ur MIN ficka!) och kamoflerade sig listigt genom att vara svart mot bilens svarta klädsel.
Men det blir inga bilder idag; vi har varit på IKEA så här är en del att pyssla med!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skruva lite skruvar antar jag. Lycka till. Tur kameran kom fram så det inte bara försvann så där mystiskt.
Ska kolla in kartan nästa gång så jag kan placera in ditt Örby. När jag googlade kom nämligen Örby fram i Stockholm och jag blev lite fundersam, för det kändes inte riktigt rätt.
Ah, jag förstår precis det där med att sticka och så blir det mindre kvar till slut ;) För mig räckte det att andas som störning i stickningen och vips så bev det fel... *asg*.
Kram
Kul när jag läste ditt inlägg om matematiken i spetstickning, ahha nu vet jag varför jaag älskar att sticka spetsstickning för jag älskar allt som är logiskt//Marie
Skicka en kommentar