Ibland blir det kalt, ibland rensar man fram någon sprödare planta.
Vet inte vad detta är heller men eftersom den kommer ensam känns den inte hotfull.
Att skapa en äng är inne men varför kan människor inte göra saker med måtta? Nu ska det var äng omedelbums och då får man börja med att schakta bort sin gräsmatta... bråttom är det, stort åska det vara!
En annan idé är att skynda långsamt. Släng gymkortet, gräv en så stor ruta du orkar, fyll den med mager jord och så humleblomster, klöver och tjärblomster. Rensa bort annat som vill upp och öka på ängen storlek och artrikedom nästa år. Och nästa... långsamt leder också någonstans!
3 kommentarer:
Om man vill ha en äng på sin frodiga gräsmatta kan man ta bort gräsklippet. Man gödslar inte och kalkar inte. Gräsklippet som tas bort gör att marken inte gödslas. Så låter man den växa upp, om man vill så in blommor kan man ta bort små rutor där man sår sina frön av ängsblommor. Man kan ta lite sand med om jorden är frodig. Myror och annat sprider frön när växterna har blommat och man klipper inte förrän de har blommat och fröna har mognat.
Ängsblommor vill ha magrare mark. Man kan även samla in frön från vilda blommor att så in.
Man kan också kratta ordentligt med järnkratta för att få upp lite rötter och jord, fläckvis, och så frön där.
Man kan göra på många vis, dessa är snälla för miljön.
Precis som du har beskrivit, jag kanske skall läsa hela inlägget hädanefter. Heja er!
Du är så klok! Men att skynda långsamt är en konst vi verkar få allt svårare för i vårt ständigt uppkopplade samhälle där den omedelbara behovstillfredsställelsen råder. Jag tänker på hur man i början av 1800-talet planterade ekar på Visingsö, för att vi några hundra år senare skulle ha timmer att bygga skepp till den svenska flottan av. Det tålamodet skulle vår tid nog må bra att få lite av.
Skicka en kommentar