Alfrida

Vi satt inne igår och lät oss imponeras av hur spänstigt  granarna fjädrade tillbaka i stormbyarna.
Det visade sig idag att riktigt alla gjorde inte det.
Dubbeltoppen vid vägen bröts, inte så underligt, kanske.

"Röet e lätt revet" som maken säger ibland. (Rutten är lätt rivet sa kärringen och rev örat av gubben, påstår han att ordspråket går i sin helhet..)

Nåja, vi fick en ny högstubbe, lite onödigt hög, kanske. 

Nere vid ån är marken lite vattensjuk och där var redan några träd som lutade sig mot varandra. Vi hoppades att Alfrida skulle löst situationen, men nej, ännu ett träd ingår nu i jätteplockepinnet. Svårt att åtgärda utan rejäla kunskaper och och bättre utrustning vad än vi har.

 På väg tillbaka mot stugan hittade ytterligare en ny högstubbe.

Denna granen såg inte skadad ut så den stod väl bara illa till, lite ensam. Stammen bröts i fallet.

Jag har haft ögonen på en björk som jag tänkte gör ved av på sportlovet, men den får vänta ett år, här blir massor med finfin granved!