Förrförra helgen köpte jag en spinnrock för en bekantings räkning och idag skulle den levereras. Jag lyckades ännu en gång helt och hållet bortse från att jag vet att jag inte har någon känsla för riktning och att min enda ledtråd till var hon bor var att hennes mor en gång sa "Man svänger in mot L***a!"
Så jag tog för givet ( när ska jag lära mig?) att första, bästa skylt mot L***a var rätt väg.
Efter ett tag kändes det obehagligt välbekant...inte en susning om var vi var.
Då slog vi på gpsen som med trygga och bestämda kommandon dirigerade oss allt djupare in i skogsbyggden. I snöglopp.
Till slut stod vi på en gårdsplan och hoppades att vi var rätt...men vi var fel.
Så vi åkte tillbaka en bit, maken tog fram kartboken och sedan halkade vi med förtvivlans mod fram på 15 cm nyfallen snö.
Efter ett tag mötte vi en snöplog och det kändes som när Emil med Alfred på vagnen möter snöplogen från Mariannelund, ett tecken på mänsklig närvaro och civilisation. Jag gjorde tummen upp till mannen i plogen och han vinkade och var försvunnen.
Nästa gång ska jag titta på kartan först.
Som jag brukar säga!
3 kommentarer:
Ett riktigt litet äventyr ni hade där. ;-) Jag förstår det så väl, brukar säga att jag skulle kunna gå vilse i mitt eget kök.
Ja, men så där kan det verkligen bli.... Kan det vara fukt på någon ledning, eller också är det någon kabel som inte har full isolering........
Men, det är tur att det brukar lösa sig till slut, och det är sånt man minns, och LER åt senare!
Att köra fel i snöglopp är kanske inte så kul, men tänk vad mycket nya saker man kan få se :-)
Skicka en kommentar