torsdag 25 juni 2015

Ännu ingen sommarvärme att tala om...

Men igår hände det, tiden var mogen och allt föll på plats!
Jag åkte till speciella affären ( som var öppen!) och köpte taksteg! (Utan taksteg ingen provtryckning och besiktning av braskaminen som förre ägaren satte in. Och ingen sotning och utan sotning då och då får man inte ut något på försäkringen om olyckan är framme...)

Och bäst jag stod där på stegen, både lite rädd och arg, som jag alltid är på tak och med hammare och skruvdon i handen så hoppar sonen fram och gör alltihop! Fem steg upp mot skorsten och rejäla krokar för sotaren att haka upp sin stege på! SÅ nöjd!

Nöjd är jag också med ullen jag kardar! Fåren är hälften Texel och hälften Suffolk och ullen spänstig och fin. Det ska bli kul att spinna, så småningom!

Framåt eftermiddagen blir det utflykt till utgrävningarna i varnhem och på hemvägen ska vi köpa utrustning för att måla fönstrens utsidot...ja, trädelarna, då! :-)

6 kommentarer:

fale artut sa...

Haha, vilken tur att du förtydligade det, så att man inte är oroligt att du har hamnat i det stora mörkret med igenmålade fönster!
Kram! Vilken omtänksam son!

Maritas Maskor sa...

Jag förstår dig! Jag är också så höjdrädd så jag nästan börjat gråta om jag måste upp på nån höjd! Men om man ändå stålsätter sig och gör det, så känner man sig ju så nöjd sen! Och bra gjort av sonen att rycka in! Han såg väl hur skakig mamsen var...:)

nattugglan sa...

Ullen ser härlig ut så det borde ju bli kul att spinna den.Nu har jag varit till tandläkarn..det gick bra, men jag har nu ingen tandläkarskräck..så därför gapar jag väl av bara farten. haha.. Jag har inte smakat den nya chokladen som du sa va äcklig.. borde köpa o kolla...men jag håller tillbaka nu lite...glass får jag äta, det har jag lovat mej själv. ha en bra dag o så får vi hoppas att det håller opp!!

Rosenvante sa...

Vilken tur vi har våra hjälpsamma barn. Jag tittar på mina gavelskivor med frossa, de ska nämligen också målas i sommar och jag hatar att stå så högt på stegen och balansera. Jag funderar mycket på vem jag ska kunna skicka upp där så jag slipper, tur sommaren är ganska lång.
Mysigt med fin ull, själv blänger jag på min som ligger i uterummet och längtar efter att få spinna den. Men min tid kommer nog ska du se. Hoppas ni får värme på din sida snart, själv är jag nöjd med vädret nu när vi målar.

KataM sa...

Beundrar dig som klättrar upp trots rädslan. Själv törs jag inte, risken är uppenbar att man skulle få ringa brandkåren för att få ned mig. ;-)

AnJa sa...

Här hos oss är det Gubben som är huvvesvag. Själv har jag inga problem med att klättra upp på tak eller i träd :-). Duktig son du har!