onsdag 12 mars 2014

Äntligen, äntligen idag!

Äntligen, äntligen idag
Solen gick upp över sta'n
Allt som jag saknat kom igen
Äntligen som en bästa vän
Äntligen!
(Marie Fredriksson)

 Så känns det lite efter två soliga dagar, du finns ju där, kära Sol! De fattiges vän, som vår pappa brukade säga. (Antagligen ett citat...måste googla det!)

Men det känns lite så i Pinky-frågan också. Det gick bättre med det nya garnet men...öh...pust...stön...
Inte RIKTIGT bra, på allvar.
Och idag kom jag på det. Av skäl som jag inte går in på satt jag på golvet vid kollegan L-s fötter och insåg med huvudet det mina händer nog vetat hela tiden; 64 maskor blir för mycket! Om jag inte stickar i sytråd, typ. Med stickor 0,75!
Lilla älvlika L har förstås fötter som passar på henne! 
Inte supersmå men SMALA! Nätta!
Och Pinky bygger på 64 maskor. Och nej jag tänker inte bygga om mönstret, Pinky är perfekta som de är och beskrivningen är bra men den gäller oss normalfotade!
Så:
Nu är alltihop upprepat!
Vill bara visa att jag gjorde extra stiliga uppläggning den här gången; Channel Island Cast On!
Men nu har jag stigit in i min komfortzon igen, jag stickar ankelhöga, smala sockor, från tån och upp med magic lopp till L:
Äntligen!

4 kommentarer:

Birgitta sa...

Skönt när man kommer på det och liksom är tillbaka i rätt känsla! Så klart du är värd chips - så mycket du stickat till barnen i Syrien, bland annat, och hjärtefilt osv. Och, eftersom jag mest kände mig värd chipsen för vedens skull - det gör du ju också! massor med finfin ved!

KataM sa...

Vilken tur att du kom på vad som var problemet. Annars kunde du ju ha hållit på och sticka och repa upp hur många gånger som helst. :-)

Rosenvante sa...

Men jag funderar ju på varför du sitter vid kolegans fötter, även om det nu var bra att du gjorde det, men .....

Monica sa...

Ja jag undrar också vad du gjorde där vid fötterna, och med stickningen?
Härligt att du får en ny chans i Umeå! Jag är ev. Där veckan innan påsk.