fredag 7 december 2012

Att lära sig spinna...

Åh, det är roligt att spinna!
Det första delmålet är väl att få till en tråd och man tager tacksamt emot den tråd det blir, åtminstone gjorde jag det! Sedan börjar man tänka på att tråden ska vara si eller så: tjock, tunn, med mycket snodd eller lite...
I somras njut-spann jag en tråd dutt alpacka från Torestorp och en tråd av dutt fårull från Skene och tvinnade ihop dessa till ett Riesenkolagarn.  Av garnet stickade jag muddar som kommit väl till pass nu, när kylan slagit till.

Härliga, varma.
Såhär ser de ut nu:
 
Det är alltså inte illa fotograferat, den här gången, utan alpackaullen som håller på att ge sig av.
Därmed lärde jag mig kanske något och att spinna ull/alpacka...
Fast vad?
Borde jag ha kardat samman duttarna först? Eller skulle jag spunnit med mera snodd?
Inser (lyckligt!) att jag har MASSOR att lära! :-)

6 kommentarer:

Maritas Maskor sa...

Det är väl det som är det fina med hobbys som stickning eller att spinna. Att det hela tiden finns något mer att uppnå. Visst är det härligt!!
Dina muddar ser otroligt varma och goa ut!!

Annelis hantverk sa...

Så vackra de är och så varma de ser ut att var! Så duktig du är på de gamla metoderna att spinna och karda!
Ha en skön helg!

fale artut sa...

På vissa spinnerier kardar man alltid in lite fårull för att spinna alpacka. Jag har köpt handspunnet alpackagarn,av bara alpacka, löst spunnet. Det betedde sig som ditt, det kryper ut och luddar. Jag hat gjort eget med fårull inblandad i alpackan, det är hur fint som helst. Man skall också använda ull som har lite längd, och inte den kortaste. När man blandar alpacka med fårull får man lite styrsel i garnet, och kanske hålls fibrerna på plats bättre. Mera snodd på garnet behövs i vart fall med alpacka. Och man lär sig hela tiden. Det är ju det som är så kul! Kram!

Zandra sa...

Vad mysiga de ser ut! Jag har inte en kommit till stadiet att jag får en tråd av mina spinneriförsök, 20 cm snuttar är jag bra på däremot!

KataM sa...

Ja visst är det underbart, det där att man bara lär sig mer och mer hela tiden. Så hemskt det vore om man en gång kom till dagen då man kan allt!

Katarina

Sunna sa...

vilken tur vi aldrig blir fullärda, jag är starkt imponerad att du fått ihop så mycket att du kan sticka vantar av det. ha det gott