Om att ropa hej...

I fredags kväll var skinkan klar, skrev jag här i bloggen.
Och det var den , inget ljug alls. Men så framemot läggdags tyckte jag att det var dags att provsmaka också, det brukar vara årets bästa macka. Vörtbröd med ljummen julskinka och lite julmust till.
Men när maken skar i skinkan tyckte han att den såg konstig ut:Rosa runt kanterna och liksom brungrå i mitten! Smakade lite brungrått också, liksom ingenting!

Så på julaftons morgon daskade vi en griljerad skinka i disken på Maxi och krävde att få byta!
(Nä, så gick det inte till men det var kul att skriva!) Vi frågade vänligt om det gick att byta utan kvitto och det gick det, och vi fick dubbla priset tillbaka och det närmaste en ursäkt man kan komma. Väldigt trevligt bemötande från Maxi på Mölndalsvägen.
Så glada i hågen åkte vi och hämtade upp dottern och sedan hade vi julafton med skink-kokning!
(Japp, nu är skinkan definitivt över bäcken och vi kan lugnt ropa hej!)

Jag har aldrig varit så bra på sällskaps-spel, mest sett det som en ursäkt att äta godis, tror jag, och liksom gillat det på min nivå. Men en sak har jag haft svårt att tåla och det är de där som tänker strategiskt när de spelar Kina-schack. Som sitter och lurar ihop en väg för sina kulor, liksom i hemlighet. Plötsligt sätter man karamellerna i halsen när de liksom hopp-hopp-hoppar in ALLA kulorna i sitt bo mitt framför näsan på oskyldiga gottegrisar.

Nåja, nu tror jag att jag har liksom krattat manegen för att det kommer hopp-hoppa in en massa färdiga saker som jag liksom i hemlighet baxat fram till "nästan klart". Här kommer i alla fall till att börja med mammas bäddsockor nr 2:Det blev garn över av det hon skickat med mig och denna gång stickade jag foten i enbart det garnet. Hälen förstärkte jag spetsen på med lite cottolin (hade varit snyggare om jag gjort hela hälen starkare!) och så blev det en fluffig kant, fast den syns kanske inte på bilderna.

Hoppas hon blir nöjd med dessa också, första paret åkte på redan julaftons kväll!

Lite senare idag kommer ännu ett par sockor hopp-hopp-hoppande in på denna blogg, skulle jag tro och i morgon finns det ännu mer hopp i mitt lopp!