Plötsligt mindes jag de små fina vallmona i grushögen på byggtomten där det sågats och grävts hela dagen och greps av omedelbar handlingskraft, ett par plantor MÅSTE räddas in i min trädgård!
Sonen är tålmodig och stöttande i sådana lägen och följde med och var moraliskt stöd. Jag är nämligen strikt uppfostrad att inte gräva upp andras plantor, inte ens sådana med oklar ägare och av ogräskaraktär...
Nu står de i alla fall bredvid mina frösådda Valerianor och det kan nog bli fint i fall de slår ut.
Idag på morgon har jag också visat handlingskraft; Jag stod inte längre ut med übertrista sittunderlagsstickningen och gav den på båten. Jag har i alla fall fått en idé som ska provas senare, nu kommer jag sticka dubbelt och randigt på kors och tvärs:
Tack för alla snälla kommentarer om mina tekniska försök med google docs,( känner mig nästan så stolt som om jag uppfunnit det!) och om sjalonchon! Jo, jag hittade på namnet själv, ponchal var det andra alternativet.
(Vill man hellre göra en poncho är det ju bara att fortsätta runt, runt och inte öka mer över axlarna men fortsätta med det mitt fram och bak!)
Nu ska jag sitta i den ljuva morgonsolen en stund, njuta av att morgondisken är avklarad, tänka bort motorsågen i bakgrunden och fokusera på koltrasten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar