Sonen och jag förberedde oss för ännu en natt i stugan (inte mycket smaskens kvar i förråden..) när plogbilen kom till slut vid 5-snåret. Vi kom iväg i en farlig fart och på tredje försöket klarade jag sista backen med sväng och allt samt sladdade ut på "stora" vägen i ett moln av lössnö i tredje svängen som är i det närmaste 180 grader...
Här följer några bilder:
Ved måste man ju ha; här är jag på väg förbi huggkubben mot vedförrådet.
Sonen pulsade i lårhög snö ned till bordet på stranden, här har han ställt sig på bänken...
Jag är vanligtvis lite avundsjuk på alla er som bor närmre naturen än jag men när jag för andra gången på ett dygn skottat fram bilen insåg jag att det sitter muskelfästen lite varstans på min kropp men att muskeln som skulle finnas däremellan saknas... så omvärderade jag källargaraget i stan lite grand...
I morse när jag drog upp persiennen hängde denna istapp där:
Solglittret ville inte riktigt fastna men det VAR verkligen vackert!
I alla fall så går det finfint med mina två stickningar; sockorna får en jättefin och nätt häl och ny prognos för sjalen är att den blir 63 cm mitt bak, dvs ca 126 cm tipp-till-tipp oblockad vilket jag tror blir precis bra. Orkar inte fota dem nu, ska duscha och lägga mig och vila mina stackars veklingsmuskler och låta dem lugnt förtvina igen! :-)
2 kommentarer:
Fniss, visst har allt sin tjusning. Men man är ganska nöjd när man klarar av utmaningarna. Jag vet precis vilka muskler du åsyftar, jag saknar dem också.
Men det ser ändå ut som ni hade det ganska mysigt där ute i snömassorna.
Jag sitter häruppe i norr och myser över att mellan och södra Sverige får ordentligt med snö. Jag vet speciellt en person i Stockholm (pappa)som brukar sakna den oerhört (INTE...) Fniss. Du skulle höra hans gnäll över detta vedervärdiga vita om det kommit en mm eller två :-) Visst är snön vacker och jag skulle inte vilja vara utan den men varmgarage är något jag skulle uppskatta!
Skicka en kommentar