För 28 år sedan dog en av mina farbröder. Jag hade ett ganska nyetablerat hushåll och ärvde tacksamt en del köksutrustning, bland annat en gammal, väldigt sliten kniv.I dag drog den nog sin sista suck:
Men kanske ändå att det skulle gå att fästa skaftet vid bladet igen, det är en bra kniv...Tänkte häromkvällen när jag läste på Blyga killen stickars blogg om att han stickade med upprepegarn; hemma var det ett återkommande moment att mamma skulle repa upp något gammalt och slitet plagg. Vi hjälpte gärna till och när vi gjort våra hårda nystan så gjorde mamma härvor av nystanen och passade på att ta bort slitna bitar. Sedan tvättade hon härvorna och hängde på tork på ett kvastskaft som låg på två stolar...
(Jajamän, jag växte upp tillsammans med Laura i det lilla huset på prärien och när julen kom fick vi varsitt knäckäpple...) (...om vi hade tur!))
Nej, men jag tycker att jag gör så gott jag kan med återvinning och kloka miljöval och så men ändå, de där gamla hushållandet håller på att falla i glömska. Vem gör potches på gamla ostkanter numera? Jag bara undrar? (Ingen, hoppas jag!) :-D
1 kommentar:
Hemma repade mamma upp och gjorde nytt. Jag kommer ihåg en tröja som hade varit pappas och som var riktigt sliten på muddarna så hon repade upp och kortade av så jag kunde ha den. Den var härligt lång och jag hade skärp i midjan som om det var en klänning, men armarna var lagom. Den hade jag länge, min favvis.
Men potches/potkäs nej det har jag aldrig smakat, bara hört talas om. Kniven kan du kanske göra ett nytt skaft till, eller linda skaftet hårt med silvertejp tills det blir ett nytt handtag. Den blir i alla fall unik ;-)
Skicka en kommentar