
Japp, nu sitter det! Nu kan jag
1) sticka i sällskap
2) delta i samtal samtidigt som jag stickar
3) ta paus mitt i ett varv och komma rätt direkt jag startar om
4) hitta och rätta till småfel som smugit sig in, ett överhoppat omslag eller en dhöpt som inte gjorts klar märker jag direkt på nästa varv (detta skrev
Rosenvante till mig i en kommentar och det tycker jag egentligen är precis det som avgör 0m man kommit in i mönstret!)
Jag tror att det kommer bli en riktigt härlig scarf-sjal, har bara ett nystan så den blir inte stor men den kommer bli len som en puss och när jag blockat tror jag mönstret kommer än mer till sin rätt!

Så då blev jag förstås lite sugen på att börja på något nytt, något som bara flyter genom händerna helt utan ansträngning så då blir det ett par karamellfärgade, tovade storsockor till mig själv. Underbart garn, Incawool från Hjertegarn, glider mellan fingrarna, mjukt och lätt med en liten behaglig ojämnhet i grovlek, mmm...

Blixtfoto, alla tre men vad gör man när man får lust att fota på kvällen? :-)
(Behärskar sig, säger sig att det är en dag imorgon också? Inte jag!)
Enda smolket i njutbägaren med Incawoolstickningen är att stickan stinker... Otäck metall-lukt som är på gränsen till uthärdlig, ska nog slänga bort den där stickan!