År 2012 på hösten bestämde jag mig för att 2013 skulle bli det år jag lärde mig sticka avspänt (!) med två färger. Det gjorde jag också, började med enklare projekt och arbetade mig framåt. Nu kan jag!
2014 skulle sedan få bli De STORA projektens år; koftor, tröjor, filtar... Det gick så där.
Eller inte alls, faktiskt. Jag köpte garn till en kofta och bestämde mönster och stickade en liten provlapp. Men sedan tog sockstickningen över, och 2014 blev det stora sockstickeåret. Jag stickade sockor till Syrien, tacksockor, pensioneringssockor, fotbollssockor, studentsockor, tröstsockor, måste-ha-sockor, presentsockor och folkdansstrumpor.
Men 2015 har ändå fått ett nytt tema, koftgarnet får vänta lite till. Inspirerad av någon på Facebook som gjort upp med samtliga UFOn (UnFinished Objects!) ska 2015 bli det år då jag stickar KLART!
Vartenda påbörjat projekt ska fram ur gömmorna, synas, bedömmas och möta sitt öde. Antingen stickar jag klart eller så repar jag upp! Detta inbegriper en väl mogen Fabelkofta, en korvskinns-smal tröja, några sjalar och ett par vantar. Och några fler godingar. Enda undantaget är, av naturliga skäl, restgarnsfilten som ska vara ett 30-årsprojekt, om jag får leva och ha hälsan!
Jag får sticka strumpor, dels har jag gett bort garn till strumpor i julklapp och dels måste jag ha spårvagnssticke. Och jag får påbörja några nya saker men vid den här tiden nästa år ska lagren vara tömda!
Och jag tjuvstartar idag genom att sticka färdigt sonens tunna alpackavantar. De ska gå in i handskarna och, ja, han har lååååånga fingrar. 😉
