Så nära nu...

Uppifrån-och-ned-koftan är närapåklar nu, sex usla små...nåja, ganska lååånga varv kvar, sedan har jag en egenstickad kofta! Som jag tror jag kommer vara väldigt nöjd med. Så vad gör jag då? Stickar på? Nä! Inspirerad av Mia startar jag nytt, förstås! (Nej, jag skyller inte på Mia, bara skönt att veta att man inte är ensam!)
Jag fick förra veckan en idé till en randig mössa som jag var tvungen att köpa garn till, det blev Järbo mellanraggi: Och jag höll i både det ena och det andra men köpte till slut bara en påse med sådana där mininystan, de är så söta och ska få bli tokrandiga sockor till dottern. De är hårt nystade, de där små godbitarna, så jag fick nysta om för att hitta innersta tåten. I brist på nystpinne använde jag skaftet till en tjusig smörkniv, funkade helt utmärkt.
Idag gick jag enslig promenad till fågeltornet.Där var fint och det är helt otroligt att vi haft stugan i snart 14 år och jag aldrig vandrat just de stigarna! Hittade fler stigar som får utforskas en annan gång.
Igår pysslade dottern och jag en stund och vek origami, jag vek en önsketrana. När man vikt 1000 st får man önska sig något så jag tror att jag återgår till den enklare varianten att niga för nymånens skära... Dottern utvecklade tran-formen och vek en modern variantsom har ben och dessutom har en loppa som har en loppa på ryggen :-DTyvärr missade jag tranans huvud! :-)