Mellanspel

Spann lite igår på mitt försök att åstadkomma smaklöst garn men det är liksom svårt att lyckas med det konceptet. Det entrådiga är verkligen ganska gräsligt men när jag tvinnar ihop två trådar sitter jag ÄNDÅ och njuter av hur färgerna står bredvid varandra och överraskande effekter när rött tvinnas mot chockrosa och de gillar varandra. Tvärtemot vad mamma lärde mig! :-)
Och det är inte så att jag har en obetvinglig god smak utan min nuvarande teori är att det är helt enkelt så att ull är ull!(Lite mer allvarligt: Målet är förstås inte att göra något fult som varken jag eller någon annan vill ha. Snarare så att jag vill utmana mig själv och mina tysta regler kring vad som går och inte går...som rött och chockrosa ihop. Otänkbart i mitt system, men nu GÖR jag det! Och gillar det! Kanske är det utveckling?!)

Snart får jag ny ull från min arbetskamrats får så nu kommer det bli mer naturfärgat ett tag!