Vem i hela världen kan man lita på?

Jag har många i min närhet som jag litar på men när det kärvar i stickprocessen, då är det mina bloggvänner som finns där, tröstar och stöttar. Jag gnäller till på kvällen och på morgonen finns tre snälla kommentarer, tack!
Jag satte mig vid spinnrocken en liten stund före morgonduschen och där klarnade tankarna: För mycket "måsten" och "duktig flicka" och "sticka klart nu" har styrt mig ett tag. Så nu tar jag tag i bakelsegarnet och kör en smalsjal till mig själv, känner hur vinterisen i min sticksjäl släpper och sticklusten sorlar och porlar igen!