Mina "envis-som-en-åsna"-kvaliteter kom till användning igår och jag fick ordning på de två maskorna. En härstammade från en felstickning som jag hittade och den andra kom väl från någon annan felstickning...men den maskan trollade jag bort och nu är allt bra igen! ;-)
Sedan har jag envisats med kilhäl fast jag stickar från tå och upp på tröstsockorna. Min plan är att sätta mig ned någon gång och fundera ut PRECIS hur jag ska tänka när jag gör sådana...för det blir dels väldigt lätt fel och dels inte som jag tänkt mig...
Kilen bli för stor, hälen för bred och alldeles för kantig. Men det är OK som det är nu, tänker inte repa upp alls, det är liksom inte själva idéen med tröststickning! :-)
Jag lyssnar nu på Anansi Boys av Neil Gaiman som jag nämnt tidigare. Jag är i det närmaste all-lyssnare. När jag började med hörböcker fanns det inte så mycket att välja på så då lyssnade jag på allt jag kom över. Även sådant jag inte skulle läst med ögonen och böcker på engelska.
Några gånger har jag på så sätt fått trevliga nya bekantskaper: The curious incident with the dog in the night time (Mark Haddon) och Toast (Nigel Slater) är två exempel.
En annan sådan som stannat kvar i medvetandet Intrång (David Morrell), inte så mycket för berättelsen som sådan utan för byggnaden som beskrevs...jag gillar hus, både inuti och utanpå!
Jag är ganska petig med inläsaren, funkar inte sättet att läsa så händer det att jag slutar lyssna.
Neil Gaiman läser jag på rekommendation av dottern. Det är trevligt att dela en upplevelse. Jag är nu inne på Anansi Boys och lyssnade förut på Neverwhere. Båda böckerna har drag av det övernaturliga men inte på trollerinivå. Neverwhere utspelar sig i London och i ett parallellt London. Spännande och lite mystisk.
Anansi Boys är lite mer rakt på rolig men också den med en vardagsperson vars tillvaro blir förändrad i centrum. Det är alltså inte deckare och inte tung litteratur men väl hörvärt med inslag av fantasy...
Rund snodd!
Fyra platta tåtar behövs
Tag tåt nr 1, för den över tåt nr 2 och runt tåt nr 3.
Döp om tåtarna, nr 2 blev nr 1 och nr 1 blev nr 2. Gör nu samma manöver från andra hållet, dvs nr 4 förs över nr 3 och runt nr 2.
Upprepa från vänster osv
Med lite övning kan man sedan få till en sådan här snodd!
Jag tror att jag sa att jag kunde fyra sorter...eller fem...hm. Undrar vad jag tänkte då... Vet att jag räknade noga, så det kanske blir någon mer snodd, rätt som det är! :-)
Och så fick jag låna en bok. Där fanns en cirkelkofta, ljuvlig och skir som en dröm fast den lockar inte mig. Att sticka, i alla fall! Däremot fanns det en bård på en annan kofta som nog får bli en scarf till mig.
Har en liten fin samling silkesgarn, någonstans, vill jag minnas, som nog kan passa!
Det vill säga, den är inte riktigt klar, varannan-för-annan-mössan, men garnet tog slut så jag gör blå snoddar i kväll. (Det blev en hel del stickat på tåget och bussen!)
Kände mig fin och fick sådana där egomasserande kommentarer som man så väl behöver, typ "Men DEN har du väl inte stickat själv?!" och liknande så att jag falskt och ödmjukt kunde säga "Äsch, det var väl inget!"
fast vid närmare eftertanke skulle nog resåren istället startat nere vid hälen med slätstickning på framsidan av benet.
Frampå har jag antytt kängsnören! :-)
Det går långsammare med sjalen nu och de nya nystanen är lösare tvinnade men jag är glad ändå!
(Bild från Ravelry!)
Sonen pulsade i lårhög snö ned till bordet på stranden, här har han ställt sig på bänken...
Jag är vanligtvis lite avundsjuk på alla er som bor närmre naturen än jag men när jag för andra gången på ett dygn skottat fram bilen insåg jag att det sitter muskelfästen lite varstans på min kropp men att muskeln som skulle finnas däremellan saknas... så omvärderade jag källargaraget i stan lite grand...
I morse när jag drog upp persiennen hängde denna istapp där:
Solglittret ville inte riktigt fastna men det VAR verkligen vackert!
Varje morgon, en daggvåt minut, 
Vad du än gör, så gör det helt. 
Garnet fanns, samma färg om än inte samma parti och jag slog till på två nystan så kan jag sticka tills jag känner att jag kan svepa in mig ordentligt! (Färgen är inte så grå...)
Bullar fyllda med riven mandelmassa blandad med bullinkråm, hyfsat snålt med vispgrädde, (varken sonen eller jag tycker det är så gott med grädde) och pudersocker ... Yummie!
HEMLOR! :-D
Det betyder att jag tror att min färdiga, oblockade sjal kommer att mäta 42 cm ungefär. Då borde jag ha kvar garn till kantvirkningen.
Nya nystanet hade den goda smaken att börja med samma nyans som det gamla slutade med men nu längtar jag efter någon kontrastfärg, grönt eller gult eller så. Men det är ju det som driver en framåt, fortfarande VÄLDIGT glad i min sjal!
Kilen bli för stor, hälen för bred och alldeles för kantig. Men det är OK som det är nu, tänker inte repa upp alls, det är liksom inte själva idéen med tröststickning! :-)
Tag tåt nr 1, för den över tåt nr 2 och runt tåt nr 3. 
Döp om tåtarna, nr 2 blev nr 1 och nr 1 blev nr 2. Gör nu samma manöver från andra hållet, dvs nr 4 förs över nr 3 och runt nr 2. 
Upprepa från vänster osv 
Med lite övning kan man sedan få till en sådan här snodd!
Jag tror att jag sa att jag kunde fyra sorter...eller fem...hm. Undrar vad jag tänkte då... Vet att jag räknade noga, så det kanske blir någon mer snodd, rätt som det är! :-)
Så nu tänker jag äta nybakta bullar, sticka på tröstsockorna och njuta av rosen jag fick av maken på alla hjärtans dag!
Så det så! :-)
Lite pyssel finns alltid i den, men stugan är väldigt övergiven just nu.
Bordet på uteplatsen i olika skepnader....
Vinter:
Utsikten från uteplatsen:
(Det runda huset är en flytande bastu som står på gräsmattan hos grannen och väntar på sommaren!)
lite stickning framför brasan och sedan hem igen, kanske, kanske en tur till i slutet av veckan med sonen som kan tänka sig att sova över när det ändå är sportlov och allt! :-)
Tyvärr så luktade det underbart om den i affären men lite mer åt det obehagliga hållet här hemma. Man måste TÄNKA "Ah, jasmin!" för att inte uppfatta doften...fel... :-(
Håhå, jag stickar som besatt! Satt och pratade telefon med luren inklämd mellan axeln och örat sådär som tanter gjorde förr i filmer, och stickade frenetiskt.(Förr var dock lurarna lite tjockare så jag tror inte den tidens damer fick kramp alls i samma utsträckning som jag fick!)
Och varför skulle jag? Det är ju dags nu, efter TEL-scarf skulle jag ju sticka Feather and Fan Comfort Shawl och detta är början.
...borde kanske äta något, typ?!
Min gaffel!
Med snodd!
