onsdag 10 augusti 2016

Spånad

Här kan jag sitta och spinna mig från mörker till ljus!
Alf Hambes sång om orgeln är så fin men jag gör om den lite så den passar mig!

Här är originalet:
Det står en orgel

Refr:
Det står en orgel på vinden till ett bågnande hus.
Där står en orgel och skiner som en sol.
Där kan man sitta och spela sig från mörker till ljus
och snurra högre, och högre på en stol.
Härom natten vakna' jag och hörde hur det sjöng
ur bälgen på en orgel någonstans.

Jag kunde inte sova, fast min sömn är ganska tung
så jag steg upp för att se efter var den fanns.
Det var så mörkt och blåsigt, men där glittrade en å
inunder några gamla sneda hus.
Och på en spång av bräder gick jag över den och så
fick jag höra som ett stigande sus.

Refr.

Öppnade jag dörr'n som stod och hängde smått på sned,
knarrade en trappa för min fot.
Stod jag på en vind med gamamlt skräp så fick jag se
en annan dörr som stod och svängde mig emot.
Och inte kan jag veta vem som spelade på den,
men natten gick så småningom till dag.
Och har jag inte slutat, ja då sitter jag där än,
och vinden blåser, men orgeln spelar jag.
Refr.
Alf Hambe

3 kommentarer:

fale artut sa...

Näring för själen, det bjuder du på!

KataM sa...

Jag tycker om att du använder "spånad". Idag verkar inte ens alla som håller på med det, känna till det ordet. "Spinning" kan ju dessutom missuppfattas. Jag blev så glad en gång när någon sa att hon börjat spinna, tills jag insåg att hon bara tränade på cykel. Nää, fram för gammel-ordens bevarande! :-)

AnJa sa...

ja tänk vilka texter som har skrivits! Vill gärna hitta tillbaka till njutningen med att sitta och spinna. Och någon gång händer det. Men just nu är jag uppe i ett projekt som jag nästan ångrar att jag gav mig in på men det kommer att bli så fint när det är klart.